Hästen och hans pojke

Jag har börjat läsa för barnen när de ska lägga sig. Jag gjorde det när de var mindre men jag har inte orkat på ett bra tag. Att jag börjat igen känns som ett litet tecken på att saker och ting faktiskt går i rätt riktning.

Vi läser böckerna om Narnia. Vi tar dem i ordning och har läst ”Min morbror trollkarlen”, ”Häxan och lejonet” och i går kväll läste vi klart ”Hästen och hans pojke”. Narniaböckerna är verkligen bra. Jag vet inte vem som uppskattar läsandet mest, jag eller ungarna. Det var väldigt länge sen jag läste Narniaserien så jag kommer inte riktigt ihåg detaljerna. Det blir därför nästan lika spännande för mig som för barnen.

När jag träffade min fru för drygt tjugo år sen så fick jag inte bara en blivande fru. Jag blev med häst också. Jag var inte fullkomligt obekant med hästar men nästan. Under årens lopp har jag blivit väldigt förtjust i dem. Jag rider inte, har tagit några lektioner men har, typ, 97 gånger kvar att ramla av innan jag kan rida…

Om harmoni skulle vara ett ljud så vore det ljudet av hästar som står i stallet och äter sitt natthö. Det tuggljud de åstadkommer är underbart! Lyssna här. Vi har inga hästar på gården nu och det känns väldigt tomt, gården är inte riktigt komplett. Det är visserligen skönt att inte vara bunden av hästarna, att inte behöva fodra, mocka m.m., men jag saknar dem ändå.

Hästarna har genererat en hel del arbete utöver ren skötsel. Vi har renoverat stallet (har fortfarande lite kvar). Hagarna behövde stängslas om när vi flyttade hit. All gammal taggtråd skulle bort, nya stolpar sättas ut och sen skulle eltråd dras. Bilden nedan visar på principen för hur jag fick saker gjorda. Nyckeln är att göra flera saker samtidigt, man kan t.ex. gå med sonen i barnvagnen och köra ut staketstolpar.

Jag hoppas att vi ska ”bli med häst” över sommaren, att vi ska få hit några hästar på bete. Jag skulle tycka det var jättekul och jag tror att ungarna skulle gilla det också. Dessutom behöver hagarna betas.