Hög på livet med Uffe och raggmunk
Häromdagen beklagade jag mig över att löpningen går så trögt just nu, jag har ingen fart alls i benen. De senaste passen har inte gått fortare men jag har ändå uppskattat dem mer, det är som att jag blivit mer tillfreds med att springa väldigt långsamt – det går inte fort men jag kämpar på och tar mig framåt och det är bra så.
Efter träningen i går så lavade jag lite ved innan jag duschade. Att hålla på med veden är lite som styrketräning i år eftersom klabbarna är så jävla stora. Att lyfta dem i och ur skottkärran tar på armar och axlar om man håller på en stund. När jag duschat var jag därför skönt öm i hela kroppen och ganska tillfreds med livet vilket var bra eftersom jag skulle ställa mig och steka raggmunk och fläsk och det är en rätt som utmanar min simultankapacitet. Har jag en dålig dag så blir stressen 
att rådda flera stekpannor samtidigt mig övermäktig.
Medan jag lagade mat lyssnade jag på en av mina spellistor på YouTube, listan jag valde passade tillfället perfekt – musik med mycket tempo och energi. Listan inleds med en Lundells bästa låtar, ”Håll fast vid din dröm”, som han skrev till sin son Love. Det är en fantastisk sång och om jag kunnat sjunga så hade jag sjungit den för sönerna (de hade förmodligen tyckt att det var oerhört pinsamt…).
Med musiken dunkandes i köket och maten fräsandes i stekpannorna så fick jag nån slags fördröjd träningsreaktion där endorfinet rusade runt i kroppen och för en stund var jag verkligen hög på livet. Det lugnade sig efter ett tag men det var härligt så länge det varade.
