“Huga, huga”

Om det är nån som missat det så kan jag meddela att det idag är höstdagjämning – nu dominerar mörkret i tre månader. ”Huga, huga” som Einar Rönn sa. Trots att det definitivt är höst i almanackan så har jag kunnat sitta ute och röka de senaste kvällarna, med en pläd över knäna (i lördags) eller en katt i knäet (igår) så har jag haft det riktigt behagligt.

En sak jag tänkt lite på under mina stunder med pipan är den digitala teknikens enorma utveckling de senaste 30 åren, typ sen jag tog studenten. Jag tror att orsaken till att tankarna hamnade i den digitala världen var att jag tittade på YouTube (andra piprökare) medan jag satt och rökte. Jag reflekterade bland annat över hur mycket material som laddas upp på “tuben” varje dag och den mängden är svindlande (enligt Wikipedia laddas 500 timmar av material upp varje minut). Jag tänkte också på mina första trevande försök att använda en dator. De ägde rum när jag pluggade i Linköping 1990-1991 (jag räknar inte våra menlösa försök med programmering på högstadiet och gymnasiet). När jag började läsa i Linköping så skrev jag initialt hemtentor och PM på en skrivmaskin men när det blev dags för min B-uppsats i statsvetenskap så fick jag använda mig av en bekants Mac och det var första gången jag faktiskt använde en dator på riktigt.

Tankarna på mina första datorerfarenheter ledde mig vidare till han som lånade ut sin dator till mig. Jag har inte träffat honom sen 1993 men jag vet att han har gjort en akademisk karriär. Jag tog hjälp av Google för att kolla upp honom lite och kan konstatera att det verkar ha gått bra för honom i yrkeslivet, han har en professur i Linköping samt har gästforskat vid ett stort antal utländska universitet. Det som imponerade mest på mig var dock det faktum att han har en egen sida på Wikipedia! För mig är Wikipedia definitivt ett mått på framgång, finns man där så har man blivit ”nån”.

Tyvärr så kom det lite surt efter mitt googlande eftersom jag började tänka på vad jag åstadkommit med mitt liv. Akademiskt och yrkesmässigt så har jag ju närmast havererat och det plågar mig men jag försöker också att tänka på det som faktiskt är bra i mitt liv. Barnen, hustrun, att bo på landet, lyckan att kunna köra med häst och vagn en klar fin höstdag, att sitta i mörkret och puffa på en pipa samtidigt som jag ser fladdermössen svischa förbi. Det borde ju också kunna räknas som att jag uppnått någonting även om det inte renderar mig ett omnämnande på Wikipedia. Så försöker jag i varje fall att tänka, ibland lyckas jag men ibland vinner de dömande tankarna och jag ser mig själv som enbart misslyckad.

Jag har sett på nyheterna idag att resebolaget Thomas Cook har kånkat och jag tycker det är lite sorgligt. Jag har aldrig rest med Thomas Cook men jag har ändå känslomässiga band till företaget eftersom jag under många år använde deras resecheckar när jag reste på Irland och i andra delar av Europa. Mitt mest känsloladdade minne av resecheckar från Thomas Cook är från Porto i Portugal då jag tappade bort checkar till ett värde av 15 000 kronor. Det var mycket pengar 1989. Jag var dessutom bara halvvägs in i en tre månader långa tågluff som jag inte ville behöva avbryta. Checkarna kom dock till rätta (hade glömt kvar dem på banken när jag löste in några av dem) och jag kunde fortsätta min resa. En annan sak jag minns från Porto, vid sidan av ”check-paniken”, är deras fina hus med fantastiska kakel på.

Följ och gilla: