När jag skulle tömma diskmaskinen i morse så upptäckte jag att den pajat.
Den stod fortfarande och tuggade på den första minuten av det program som jag satte på i går kväll, dessutom var det vatten i den. Varken hustrun eller jag lyckades lista ut var problemet låg så vi ringde rörmokarna. De trodde på en trasig pump, eller möjligen en veckad slang. De ska komma förbi och titta på maskinen, förhoppningsvis är det bara slangen. Under tiden så får vi diska för hand.
Det går ju det med, vi klarade oss länge utan diskmaskin men man vänjer sig vid bekvämligheter väldigt fort.
När jag i gick gick runt och kollade hagarna igår så kunde jag inte låta bli att ta några bilder på vår stenhuggerihörna. På toppen av 
en häll i ”Skålgropshagen” så finns det stora fyrkantiga huggna stenar. Tidigare fanns det även små gatstenar där men dem har vi plockat hem. Vi har fått höra att man huggit sten på platsen men jag är skeptisk, det finns inga huggna ytor i hällarna runt omkring och det finns inte heller några stenflisor eller spill från stenknackning. Jag tror att nån, nån gång, köpte ett stort lass med huggna stenar i olika storlekar och lastat av det där.
Månadsskiftet november/december är min sämsta tid på året. För ett år sen blev jag inlagd så här års och går man längre tillbaka i tiden så har det ofta varit en jobbig tid för mig. Ett tecken på att jag inte mår bra är att jag tappat lusten att träna, jag orkar inte bry mig om det. Tack och lov så vill jag
fortfarande blogga men även där så finns det ”jag skiter i det här nu”-tankar. Än så länge har jag kunnat stå emot dem.
Ett annat tecken på att jag inte är i form är att jag har väldigt lätt att börja gråta. I går fick jag en pärlplatta av sexåringen när jag hämtade honom på fritids. Visst plattan är fin men inte så fin att man 
behöver börja gråta när man ser den. Jag lyckades tacka honom och torka tårarna ur ögonen utan att varken han eller nån i personalen märkte nåt.
Jag har ju så kallad ”Öppen retur” 
till avdelning 19 på psyk så att jag, i mån av plats, kan lägga in mig själv. Jag behöver ingen läkarremiss för att bli inlagd fem dagar, nu känns det lockande att utnyttja den möjligheten. Jag får se hur det går framöver, jag vill åtminstone vara hemma tills köket är klart.
Idag har jag haft en av mina ”hemmadagar” men tyvärr har det inte varit nån bra dag. Jag har varit orkeslös, snickarna har väsnats rejält och dessutom så är dagen rumphuggen eftersom nioåringens 
orkester har julkonsert (tillsammans med stora delar av den kommunala musikskolan) i Martin Luther-kyrkan. Det innebar att jag är tvungen att hämta honom, och brorsan, redan 14.30 på fritids för att han ska hinna hem och äta lite och byta om. Det kortar ner min egentid med två timmar och innebar att jag började tänka på hämtning och skjutsning redan på förmiddagen. I vanliga fall så brukar jag kunna skjuta undan de tankarna till en bit in på eftermiddagen.
Jag lyckades i varje fall åstadkomma en omelett till lunch, hemmavärpta ägg.
