Ibland, oftare när jag mår dåligt, så får jag samvetsbetänkligheter för mitt kläd- och nu även 
klockintresse. Med tanke på tillståndet i världen så känns det egoistiskt och kortsiktigt att söka glädje i materiella ting. Fast sen kommer tillfällen som i går eftermiddag. Jag hade mått psykiskt dåligt hela dan och hade inte alls nån positiv känsla i kroppen när jag skulle skjutsa nioåringen till musikskolans Julkonsert. När 
jag klädde på mig för att åka så fick jag dock tillbaka gnistan en stund tack vare just kläder och klockor.
Jag gjorde inte nåt stort klädbyte inför skjutsningen, jag bytte ett par skitiga blåa jeans mot ett par lite mindre skitiga svarta och så bytte jag min vardagsklocka mot min rosa HMT. Att jag valde den rosa berodde på att jag ville matcha klockan med den rosalila skjorta jag hade på mig. Skjortan är en av de vardagsskjortor som jag har på mig här hemma. Jag kan inte ha den utanför huset eftersom den tvättats så 
många gånger att ärmarna krympt och blivit för korta. Över skjortan så hade jag en grå-vit-svartrutig luvtröja och över den en kavaj så det var ingen som kunde se vare sig klockan eller skjortan, följaktligen var det bara jag som var medveten om matchningen. Det räckte dock för att jag skulle piggna till lite och känna att hela dagen inte bara var ett stort mörker.
Till kläderna så hade jag mina svarta Dr Martens på fötterna, den svarta Faustmannhatten på huvudet och en ny (begagnad) silverring i örat. Ringen (egentligen ringarna eftersom det var ett par) inköptes nyligen på Tradera för 44 kronor (inklusive frakt). Jag tycker att den prydde sin plats väl.
Jag vet inte om ni vet att man kan föreslå biblioteken i Halmstad böcker som de borde köpa 
in? Det går i varje fall utmärkt och jag har med stor framgång gjort det flera gånger de senaste åren.
Det började med att jag med lämnade in ett förslag om att de skulle köpa in en bok om Grace O´Malley (Gráinne Ni Mháille), en kvinna som under 1500-talet ledde en irländsk klan som till stor del försörjde sig på sjöröveri. Nästa bok som biblioteket köpte in på min inrådan var moderedaktören Grace Coddington självbiografi, därefter köpte de den brittiska punkikonen Viv Albertines självbiografi efter 
att jag efterfrågat boken. I går så fick jag ett mejl om att de ska köpa in en bok om klockor, ”Klockor genom tiden”, som jag föreslagit. Bibliotekets förslagsverksamhet har för mig hittills varit som att ha en egen liten bokhandel.
Jag trålar regelbundet YouTube på bra och roliga låter med anknytning till Irland. Mitt senaste fynd är ”The Lidl song” av Andy Conway.
I samma veva som jag hittade den så hittade jag också två irländska fotbollslåtar som jag känner lite extra för. Jag hade nämligen turen att vara på Irland både 1988 och 1990 när de gjorde bra ifrån sig på EM och VM. EM-slutspelet -88 var första gången i modern tid som Irland hade några 
större internationella framgångar. Då bestod framgången mest i att de kvalificerade sig för slutspelet och att de sedan slog England med 1-0 i gruppspelet. Turneringen inspirerade Christy Moore till att skriva ”Joxer goes to Stuttgart”. Två år senare deltog Irland vid VM i Italien och medan Sverige konsekvent förlorade med 2-1 så gick Irland vidare i turneringen. De nådde, efter straffdramatik mot Rumänien, kvartsfinalen där de sen förlorade mot Italien. Känslorna på Irland i samband med matchen mot Rumänien skildras väldigt bra i filmen ”The Van”.
Händelsen resulterade också i en hyllningssång till Irlands förbundskapten Jackie Charlton ”Put them under pressure! (We´re all part of Jackie´s Army)”.
Irland, och faktiskt även Nordirland, har kvalificerat sig för EM i Frankrike nästa år. Det blir ett fotbollsmästerskap som jag kommer att följa med spänning. Tyvärr blir det inte från Irland utan det får bli hemifrån. Vi hoppas visserligen kunna åka till Irland nästa år men det blir nog inte förrän i slutet på juli och då har ju Irland redan vunnit EM… 🙂
