I morse så vaknade jag med ångesten från nattens sista mardröm kvar i kroppen. Jag kände mig väldigt orolig, ångestfylld och allmänt usel. Tankar som ”Jag drar ner min familj i misär” och ”Jag har inte rätt att bo så fantastiskt som jag gör när jag inte förmår arbeta” for runt i huvudet på mig. För första gången på nästan ett års tid så kändes det som om lösningen på problemet stod att finna i ett rakblad.
Inte för att skära halsen av mig men för att öppna sår där ångesten kunde rinna ut tillsammans med blodet. Sår, som när de blir ärr, dessutom blir ett tecken som visar resten av världen vilken ”fuck-up” jag är.
Ni hör själva, inga muntra tankar i morse. Jag agerade dock inte på mina tankar, delvis på grund av att barnen vaknade och gick upp samtidigt med mig (jag vill absolut inte praktisera självskadebeteende med dem i närheten), delvis för att jag innerst inne vet att det är en korkad väg att gå. Jag hade kunnat ta lite Theralen eller Oxascand
mot oron och ångesten men det känns inte bra att inleda dagen med den typen av psykofarmaka. Det fick bli kaffe och början på den här texten i stället och det räckte ganska långt. Att det räckte långt säger väldigt lite om intensiteten i känslorna men oerhört mycket om hur viktigt bloggandet blivit för mig.
Mina dömande tankar knuffade det som borde ha varit morgonens stora fråga ”Hur gick det i matchen?” åt sidan. Mina farhågor om matchen besannades dock, Floyd Mayweather var för bra men han lyckades i varje fall inte knocka Manny Pacquiao.
När jag läser referat av matchen så verkar den ha utspelat sig ungefär som jag förutspådde – Pacquiao attackerade men Mayweathers otroliga defensiv gjorde att Pacquiao missade och i stället blev kontrad. De sista ronderna verkar ha varit ren uppvisning från Floyd Mayweathers sida.
I går eftermiddag så kom mannen som inspirerade mig till att börja använda cowboystövlar och hälsade på (han hade sin fru med sig också). Det var väldigt trevligt att träffa dem och även om vi pratade en del boots så berörde vi faktiskt andra ämnen också. Han hade ett par väldigt snygga stövlar från Sendra på sig. Jag kom mig inte för att fotografera dem men de såg ut ungefär så här (stövlarna längst till höger).
Han tipsade mig om ett skomakeri i Malmö som säljer bra boots och är jag i Malmö nån gång så ska jag försöka gå dit. Ett par nya stövlar kostar dock 2500-3500 kronor där så har jag svårt att tänka mig att jag kommer köpa nåt. Även om jag haft pengarna så är jag är alldeles för snål för det. De gånga veckorna har ju också visat att det faktiskt går att hitta begagnade kvalitetsboots i Halmstad. Jag vet t.ex. redan att de har ett par argentinska ”roper boots”
på Kupan (bilden till vänster är knyckt från nätet men bootsen är identiska med dem på Kupan). De stövlarna är inte riktigt lika snygga som mina boots (jag gillar inte riktigt den låga klacken på ”roper boots”) så jag tycker att de 300 kronor de vill ha är ett för högt pris. Ställer man priset i relation till kvalitén på stövlarna så är de förmodligen jättebilliga. Jag avvaktar dock en eventuell prissänkning.
Jag har äntligen kommit mig för att ta bort äggen
ur det ena redet i hönshuset. 
Hönorna har ruvat där i fem veckor nu och det är alldeles för lång tid, det kommer inga kycklingar ur de äggen. Det är snarare så att de snart kommer att börja explodera eftersom de ruttnat. Hönorna var dock inte helt nöjda med mitt agerande.
Dagen har bjudit på ett fantastiskt väder och hela familjen har varit ute och njutit av det. Hustrun höll på i trädgården, ungarna lekte och jag höll på med veden (när jag inte fotade till bloggen eller bara njöt av solen och värmen).
Dagens vår-/försommartecken:
- Jag har bytt till en somrigare hemmahatt (för arbete med veden, trädgården o.dyl.).
- Hängmattan är uppe (Stout kom rusande precis när jag dokumenterade hängmattan.
Han kastade sig upp i äppelträdet och jag ”fick” honom nästan i luften, svårt att tajma rätt med mobilen)
- Hästar i beteshagen
- Grillpremiär
