Idag har det varit full fart här hemma. En kompis till fyraåringen var här och lekte. Den undanplockning av leksaker som gjordes innan jul är nu ogjord. Det var kul att se pojkarna leka – glada och totalt uppslukade i det de gjorde. De lekte inte på samma sätt som mina pojkarna gör när de leker. Då finns det nästan alltid ett moment av tävling eller konkurrens. De blir nästan alltid osams om något. Ofta är det vem som ska ha en viss leksak just då, eller vem en leksak egentligen tillhör. Det leder så gott som alltid till handgemäng. Pojkarna lekte mycket mer tillsammans idag.
Min fru var hemma när kompisen var här men det var jag som höll koll på ungarna. Jag höll mig i bakgrunden och bara lyssnade och iakttog på avstånd. Vilken fantasi de har! Vilka frågor de ställer! De diskuterade bland annat hur många gurkor det finns i Universum.
Det är kul när pojkarna har kompisar här men jag känner direkt att jag spänner mig. Jag fick också ångest på eftermiddagen/kvällen. Jag vet inte vad som utlöste den. Helt plötsligt fanns den bara där. Jag har varit väldigt ångestfri under julhelgen men både i går och idag har jag haft känningar. Det är som om så fort jag blir lite belastad så kommer ångesten – med den kommer också en hel del jobbiga tankar.
Vi har ju bara ett barn hemma nu, fyraåringen. Han är dock lite mer krävande än den äldre pojken. Han ifrågasätter mer, vill sätta villkor för att samarbeta och tycker om att testa gränserna. På sitt sätt är det ju också charmigt för det märks hur intelligent och finurlig han är men det är också lite jobbigt. Samtidigt är han väldigt tillgiven och kramig när han inte obstruerar och testar gränserna.
