Det finns ett uttryck på engelska – “In the land of the blind the one eyed man is king” som jag första gången kom i kontakt med genom Tom Waits lite udda sång ”Singapore” (första spåret på hans eminenta skiva ”Rain dogs”).
I går morse så var jag en enögd kung i de blindas rike. Jag, en digital idiot, var datakonsult och 
hjälpte en bekant att hantera Facebook och Instagram. Personen i fråga är faktiskt mer vilse när det gäller den digitala världen än vad jag är och han behövde hjälp att radera konton på FB och Insta, hans partner har nyligen gått bort. Jag lyckades faktiskt hjälpa honom trots att jag inte hade alla nödvändiga lösenord, jag upptäckte att kontohavaren var en sån som använde samma lösenord nästan överallt. Inte att rekommendera men smidigt i det här fallet.
Senare under gårdagen var 16-åringen och jag hos polisen eftersom han skulle ansöka om ett 
nationellt id-kort. Han måste kunna legitimera sig i Paris och vill inte behöva släpa med sig passet överallt. Hustrun och jag hade skrivit under en blankett som gjorde att han kunde ansöka om kortet utan att vi var med men jag var ändå där för sonen och jag skulle gå i second-handbutiker efter polisbesöket. När det blev sonens tur hos polisen så lät jag honom gå fram till luckan och höll mig en bit bakom, tanken var att han skulle få träna lite på myndighetskontakt med det sket sig. Damen på andra sidan glaset ignorerade konsekvent honom och vände sig hela tiden till mig.
Under handlandet efter polisbesöket gjorde jag inga klädfynd men jag hittade Woody Allens
”Mighty Aphrodite”. Av alla hans filmer jag sett så tillhör den de bästa. Även om kritikerna kanske inte tycker det så anser jag att den är helt i klass med ”Hannah och hennes systrar”. Sonen köpte några skjortor, tyvärr envisas han med att ha kortärmade sådana. Personligen anser jag att de bara bör bäras av barn och åldringar, att andra har dem är bara att beklaga. Brasklapp – även jag har varit beklagansvärd, innan mitt klädintresse blommade ut hade jag kortärmade skjortor men nu har jag sett ljuset och nått insikt….. 🙂
Den senaste veckan har jag upptäckt att TV4 Play har två irländska deckarserier, ”Bloodlands” och ”Clean sweep”. Jag började titta på ”Bloodlands” men trots att James Nesbitt är bra i huvudrollen så känns serien krystad och som om den mest vill slå mynt av konflikten där. ”Clean sweep” tycker jag däremot bättre om även om den ibland är plågsamt stressande att se.
Serien verkar huvudsakligen utspela sig i grevskapet Wicklow på den Irländska östkusten och i introt finns vyer som jag en gång i tiden var ganska bekant med för jag har sprungit en del i området (trakterna av Bray).
