Ingen riktig ensamvarg
Jag betraktar mig som en ensamvarg som inte behöver, eller söker, särskilt 
mycket social samvaro men nu när hustrun och barnen är bortresta några dagar så blir det uppenbart att den bilden inte riktigt stämmer. Jag saknar verkligen att ha familjen runt mig, jag tappar lite av fotfästet när jag är helt ensam mer än en dag. Hade jag inte haft mina fasta rutiner kring hästarna, Betty, vedpannan och träningen så hade tillvaron de här dagarna blivit riktigt tuff. Hur förtidspensionerade som inte har samma tvingande rutiner som jag har överlever förstår jag inte. Utan mina rutiner så hade tillvaron förmodligen kraschat för mig på mindre än en vecka.
För att ytterligare hålla igång kropp och själ har jag dragit igång två mindre projekt här hemma. Det ena är att grava lax och det andra är att gräva fram stenläggningen på gårdsplanen framför ytterdörren. Jag gillar verkligen gravad lax och för ett tag sen så köpte jag en färsk laxsida och nu har jag gravat en del av den. Provsmakningen skedde i eftermiddags och jag 
kunde konstatera att laxen helt klart var ätlig, särskilt i tunnbrödsklämmor med philadelphiaost. Vad det gäller stenläggningen så är hela vår gårdsplan stenlagd men på ganska stora bitar så har stenarna med åren täckts över med ett lager jord. Så är det framför vår nya ytterdörr och när vi nu går där så blir det ganska kladdigt. Igår började jag därför gräva bort jorden för att frilägga stenläggningen så att vi ska kunna kliva direkt på den. Ganska snabbt kunde jag dock konstatera att det är stor nivåskillnad mellan stenarna, närmast dörren så ligger stora stenar ytligt men bortanför dem så ligger de betydligt djupare. Jag har därför börjat lägga dit nya stenar för att höja upp marknivån så att den blir någorlunda jämn (de gamla stenarna är markerade med ett kryss).
När jag fått hela ytan täckt så är planen att lägga jord och sand mellan stenarna för att stabilisera den nya stenläggningen.
Till sist dagens solnedgång.
