Inte särskilt packad, än…..

Idag har jag börjat för-packningen inför Irlandsresan nästa vecka, d.v.s. jag har plockat fram vilka kläder jag tänker ha på mig. Jag reser bara med handbagage så utrymmet är begränsat, särskilt som jag ska ta med mig ett par herrkängor jag ska sälja till en kompis i Dublin och en kavajväska jag ska ge till ägaren för ett tweedväveri som tack för att han tar emot mig trots att väveriet egentligen inte tar emot besökare. Hur lyckades jag snacka mig in där kanske ni undrar….? Mitt svar blir att jag inte är helt okänd i Donegals tweedkretsar, mitt intresse för tweed och Irland har inte gått dem obemärkt förbi!

När jag höll på att för-packa så började jag fundera lite på hur min klädstil skulle kunna definieras, och ännu mer på vilken klädfilosofi jag har. Jag försökte sammanfatta den senare i bildform nedan. Läser man bilden rätt så inser man att den faktiskt sammanfattar min klädfilosofi. I utstryrseln är allt utom kepsen är inköpt på Röda Korset, antingen i Halmstad eller Falkenberg. Kepsen har jag köpt direkt från Hanna Hats i Donegal.Vad det gäller kläderna ovan så har jag sytt om en del av dem. Nedan redovisar jag plaggen men först vill jag försöka sätta ord på min klädfilosofi. Jag skulle vilja säga att min filosofi är att vara en stolt användare av begagnade och egenhändigt omsydda plagg. Plagg av av hög kvalitet och där tweed, manchester, hattar och färg står i centrum. Jag anser också att det är viktigt att det syns att plagg är omsydda/återanvända. Det kommer sig dels av att jag tycker man ska vara stolt över att man kan göra om sina plagg själv och dels av att det kan inspirera andra att våga ge sig på att återbruka och sy om och det behöver miljön. Det behöver inte bli perfekt, det som inte är perfekt kan också se fantastiskt ut!

Vad det gäller kvalitet är det ett svårdefinierat begrepp men för mig innebär det användande av naturmaterial och att plaggen görs för att kunna ändras och repareras. Det finns en programserie på UR Play med Camilla Thulin som tar upp olika aspekter på Kvalitet. Programmen är intressanta, även om tempot kan vara lite segt. Nedan länkar jag till avsnittet där Camilla Thulin besöker secondhandbutiker.

https://urplay.se/program/184044-kvalitet-kop-smart

Nu till min utstyrsel.

Keps i Donegal Tweed från Hanna Hats.

Tweedkavaj inköpt på Röda Korset i Halmstad hösten 2024. Kavajen är av märket Wilhelm van Neer från Nederländerna (?).

Ullslips av märket Valentino inköpt på Röda Korset i Halmstad för länge sen när de höll till på Bryngelsgatan.

Västen var ursprungligen en tweedkavaj av märket Murrey (svenskt, i konkurs 2024) inköpt på Röda Korset i Halmstad för ungefär ett år sen. Jag tog bort ärmarna på kavajen och kortade den så att den blev en väst, det överblivna tyget sparade jag och använde bl.a. till byxorna i den här utstyrseln.

Skjorta från italienska märket Marino Mazzarelli (som bland annat levererade skjortor till påven Benediktus XVI). Enligt den här bloggen så köpte jag skjortan den 18 mars 2016 på Röda Korset i Halmstad (Bryngelsgatan). Skjortan hade originaletiketten kvar när jag köpte den men jag tror inte jag betalade mer än 50 spänn för den. Man kan fortfarande göra fantastiska fynd hos Röda Korset men på den tiden hade de verkligen noll koll på herrkläder. Jag köpte t.ex. flera kavajer i Harris Tweed för 50 kr styck!

Manchesterbyxorna jag har är från Kapp-Ahl och jag köpte dem så sent som i fredags när jag var förbi Röda Korset i Halmstad. De var både för små i midjan och för korta i benen men det fanns sömsmån på båda ställena så jag köpte dem. Sömsmånen i midjan räckte (hyfsat) men de var fortfarande lite för korta när jag längt dem så mycket jag kunde. Jag tog därför lite av tweedtyget som blev över från västen ovan och längde byxbenen med. Vissa kanske tycker det ser bedrövligt ut men jag är mycket nöjd. Perfekt ofullkomlighet och återbruk med stolthet!

Kängorna av märket Wolverine köpte jag på Röda Korset i Falkenberg i december 2023. Nya kostar de ca 2000 kronor men jag betalade bara 100 kronor för mina (som var i mycket bra skick) och jag har använt dem JÄTTEMYCKET sen jag köpte dem. Jag är faktiskt beredd att köpa ett par helt nya när de här så småningom ger sig.

Väskan har jag sytt av en tweedkavaj jag köpte på Röda Korsets i Falkenbergs rea i våras.

Igår var 16-åringen och jag på utflykt till Skåne. Först var vi i Malmö där sonen handlade lite och jag gick i secondhand-butiker (bl.a. Björk & Sånt som var STOR). Det fanns mycket fint i secondhandbutikerna men det var dyrt, i vissa fall riktigt dyrt. Vissa av affärerna, t.ex. Björk & Sånt, var mer som vanliga klädaffärer än secondhandbutiker eftersom det fanns så mycket där att man alltid måste kunna räkna med att hitta nåt. Jakt- och spänningsmomentet i secondhandshoppandet måste ju försvinna när man handlar i en sån butik.

Efter Malmö begav vi oss till Stadshallen i Lund där vi tittade på en konstutställning av Agneta von Koskull. Orsaken till att jag ville se utställningen var inte så mycket ett brinnande konstintresse som att jag nästan är släkt med konstnären. Hennes syster var gift med min morbror (tills han gick bort i våras). Jag har inte haft koll på att hon var en etablerad konstnär, eller ens att hon bor i Lund, men när jag fått veta det och hon faktiskt har en utställning (september månad ut) så ville jag se hennes konst. Utställningen bestod av både stora och små tavlor där de stora var abstrakta, de hade visserligen fina färger men de berörde mig inte riktigt. De små tavlorna var mörka och hade båtmotiv och de tyckte jag riktigt mycket om.Efter att ha tittat på tavlorna gick sonen och jag runt lite i Lund. Besökte några secondhand-butiker samt tygaffären ”Bernt i Lund”. Där köpte jag lite tråd men jag avstod ifrån symaskinen för nästan 54 000 kronor! Jag visste inte att en ”vanlig” symaskin kunde kosta så mycket. Efter det fikade vi på Mormors. Gott!

Rundar av ett långt inlägg med några foton och beskedet att värnpliktige Asplund nu genomgått Baskerprovet på P4 i Skövde. Efter fem dagar i fält, de sista två dygnen utan mat eller sömn, så har han nu förtjänat rätten att bära basker med P4:s stålhandske på istället för den vanliga fältmössan. Trots att jag är totalvägrare, och satt i fängelse hellre än att göra min värnplikt, så är jag mycket stolt över sonen. Hoppas det blir mycket ”Höger-vänster-om!” för killarna och tjejerna på Lifkompaniet de kommande dagarna så att de får tid att återhämta sig. Soldaten lovade att messa en självis med baskern på men jag har inte fått nån än.