Jag känner ingen sorg Göteborg
När jag tidigare i veckan skjutsade in sonen till KomTek så passade jag som vanligt på att besöka Erikshjälpen och Kupan.
Det var ett tag sen jag såg något riktigt fint hos dem men den här gången hittade jag bra grejer hos dem båda, en kavaj och ett par skor. Kavajen var från Morris och ingick i deras Heritagekollektion som är den mest exklusiva klädlinje de 
gör. Det syns, förutom på märkningen 
bland annat på att det går att knäppa upp knapparna i kavajärmarna (inte för att det är nåt man gör så ofta). Skorna var från 
den spanska tillverkaren Sancho som nog är mer kända för sina randsydda boots. Det första paret cowboyboots jag köpte var faktiskt från Sancho.
Tyvärr, eller kanske som tur var, var både kavajen och skorna för små för mig så jag slapp grubbla över om jag skulle köpa dem eller inte. Ett väldigt kort ögonblick lekte jag med tanken på att köpa kläderna för att sen sälja dem via Ragtime i Göteborg men jag känner att jag är färdig med den sortens klädhandlande. För vissa saker jag slutat göra på grund av att ork eller lust trutit, t.ex. praktiken på socialförvaltningen, kan jag stundtals känna sorg eller saknad men det gäller av någon anledning inte alls resorna till Göteborg.
Vi har äntligen fått lite regn, det kommer göra gott i skog och mark. Apropå skog så promenerade jag i vår skog med Betty i går och den är verkligen skirt grön just nu. Det var fantastiskt att gå där i det gröna ljuset och känna hur ljuvlig luften var efter regnet. Fotot blev inte lika bra som min upplevelse men jag hoppas att det ändå förmedlar lite av känslan.
Till sist en reflektion över hur makalöst internet är när det gäller att återuppliva gamla minnen. Av 
nån anledning så började jag häromdagen tänka på den irländske dramatikern Seán O´Casey (mitt examensarbete på gymnasiet handlade delvis om honom) och vilken av hans pjäser som jag såg i Dublin 1989. Jag kom inte ihåg exakt vilken pjäs det var men jag mindes att det var en ur hans trilogi om det moderna Irlands födelse 1916-23. Jag kom också ihåg vilken teater pjäsen spelades på, det var inte den irländska nationalscenen Abbeyteatern utan på Dublins äldsta teater, Gaiety. Jag hade kunnat reda ut vilken pjäs det var genom att titta i min dagbok från den tiden men den ligger i bankfacket så den var inte till nån hjälp i stunden. Istället googlade jag ”Seán O´Casey + Gaiety theatre” och 
fick då upp en sida med program från olika O´Casey uppsättningar och när jag bläddrade igenom dem så hittade jag ett program för ”The plough and the stars” från en uppsättning på Gaiety 1989. Den pjäsen var det!
Vad tyckte jag då om ”The plough and the stars”? Ska jag vara ärlig så förstod jag inte så mycket av det som sades på scen eftersom den spelades på en grym Dublindialekt som jag verkligen fick kämpa med (norra Dublin för att vara exakt, lyssna nedan så förstår ni lite av vad jag menar). Tack och lov hade jag läst pjäsen så jag kunde hänga med i de stora dragen även om detaljerna gick mig förbi.
https://www.youtube.com/watch?v=uD0uNACrcFg
