Jag skapar min egen stress
Jag skapar ofta min egen stress eftersom jag har svårt att sätta upp gränser för mig själv. Gång på gång upprepar sig samma mönster de dagar då jag är hemma (typ igår). Jag tar det lugnt på förmiddagen och är glad och avslappnad men så på eftermiddagen får jag skuldkänslor för att jag inte gjort nåt ”nyttigt” och sen ska jag sen hinna med en hel dags arbete på några timmar. Vilket givetvis resulterar i en massa stress.
Jag oerhört svårt att säga till mig själv ”Idag vilar du Johan” eller ”Idag räcker det om du gör en ”nyttig” sak”. Jag försöker istället göra massvis med saker samtidigt och drar på mig stress som snabbt omvandlas till ångest och en påföljande trötthet som gör att jag stupar i säng redan vid 19-tiden, helt utmattad av psykisk ansträngning.
Omfotograferingarna i går var en typisk sån sak som skapade en massa onödig extra stress och det är 
bara en i raden av liknande händelser. Just nu känns det t.ex. som att mitt nyväckta klockintresse mest skapar en massa stress. Jag skulle vilja ha ett silverfärgat fickur som komplement till mitt guldfärgade. Jag kollar därför på Tradera och ebay efter ett. För att inte hålla på att buda på allt som rör sig (varje budning genererar lite stress hos mig) så har jag som strategi att fokuserat på ett par olika klockor åt gången. För att lära mig mer om klockmarknaden så kollar jag ändå upp vad slutpriserna blev på andra,
liknande, fickur. Nu verkar det bli så att de ur jag fokuserar på drar iväg i pris medan de andra, i mitt tycke, likvärdiga klockorna säljs för 100-150 kr. Det borde ju inte vara hela världen, har jag klarat mig i 45 år utan ett silverfärgat fickur så klarar jag säkert 6 månader till, eller hur lång tid det nu tar att hitta min klocka till rätt pris.
Jag skulle också kunna göra pinan kort, antingen genom att lägga ner klockhandlandet eller genom att köpa ett nytillverkat fickur. Det finns snygga mekaniska från 150 kronor och uppåt. Det finns ett snyggt nytillverkat irländskt fickur i hårdtenn för 45 euro. Det är egentligen för dyrt för mig men en klocka från Irland 
är lockande. Någonstans i bakhuvudet finns dock en spärr mot att köpa nytt, även om det förmodligen håller längre än ett gammalt fickur från 1900 som sannolikt behöver service för 3000 kronor med jämna mellanrum. En service som jag är ovillig att bekosta. För mig är det inte samma känsla i de nya, massproducerade, klockorna. De känns inte levande på samma sätt som en gammal klocka. En medelväg hade ju kunnat vara att köpa ett indiskt fickur av märket HMT (jag har ju köpt såna armbandsur). 
Ett begagnat fickur från HMT kan man få för 140 kronor, inklusive frakt. Haken är att de är för små, 3,5 cm i diameter och jag vill ha ett fickur som är 5 cm i diameter…..
Jag kan bli knäpp på mig själv för att jag ställer upp en massa krav som bara försvårar min tillvaro och får mig att må dåligt. Det här agerandet påverkar ju inte bara mig utan även min familj som drabbas av mitt dåliga humör eller av att jag lägger mig innan barnen gör det.
Under förmiddagen igår så tänkte jag att mitt mål för dagen var att under kvällen sitta ner och fika med hustrun och börja se en film eller kanske Engelska antikrundan på SVT Play
(Antikrundan är i Belfast den här veckan). Nu blev det inte så eftersom självframkallad stress och ångest sänkte mig under kvällen. Samtidigt med att min fru och sexåringen satte sig ner för att äta kvällsmat så gick jag och la mig.
