Jakt på Lyrica

En stor del av dagen, och även en liten del av gårdagen, har gått åt till att försöka få tag i Lyrica åt mig. Lyrica är den av mina mediciner som det snabbast märks om jag inte tar, missar jag att ta tabletterna så börjar jag att må illa efter några timmar. Jag är därför alltid mån om att ha Lyrica hemma.

För en månad sen så hade jag ett läkarsamtal med en hyrläkare på psykiatrins öppenvård. Att det blev en hyrläkare berodde på att min ordinarie läkare slutat och det tar tid att rekrytera en ersättare. Jag diskuterade mina mediciner med hyrläkaren och vi kom fram till att jag efter sommaren skulle testa en medicin som min terapeut (tillika sjuksköterska) tror skulle fungera bra på mig. Några dagar efter läkarsamtalet gjorde jag en digital ansökan om att mina recept på Lyrica, Zolpidem och Oxascand skulle förnyas. När jag sen kom till apoteket så upptäckte jag till min förvåning att där inte fanns några recept på Lyrica och Oxascand utan bara ett på Zolpidem och på ett för mig okänt preparat, Pregabalin.

Jag antog att den nya medicinen var den jag skulle börja med efter sommaren. Jag tog därför kontakt med min sjuksköterska, tillika terapeut, och bad henne fråga varför läkaren bara skrivit ut Zolpidem. Jag fick till svar att det var för att läkaren räknat efter och kommit fram till att jag hade tabletter kvar och hon var orolig att jag skulle använda en omgång till för att försöka ta livet av mig. Jag svarade att orsaken till att jag behövde ha ut medicinerna var att jag ville ha medicin hemma inför Irlandsresan, jag vill inte behöva jaga läkare för att få nya recept precis innan vi ska iväg.

I torsdags så kollade jag igen om det kommit in Oxascand och Lyrica men det hade det inte, apoteket hade bara Pregabalin registrerat på mig och det var jag ju inte intresserad av ännu. Jag gjorde därför en ny digital ansökan om att förnya mina recept och för säkerhets skull så mejlade jag även min sjuksköterska/terapeut om läget. Hon svarade snabbt att hon skulle prata med doktorn. Döm om min förvåning när jag i går upptäckte att varken Lyrica eller Oxascand kommit in. Nu var Lyrican på upphällningen och Oxascanden redan slut så jag stressade upp mig rejält över att inte ha mina mediciner. Jag tog kontakt med min sjuksköterska/terapeut och hon la in en expressbegäran till läkaren för mina mediciner.

När jag i förmiddags kollade om läkaren skrivit ut recepten så upptäckte jag att hon skrivit ut Oxascand men inte Lyrica. ”Vad fan nu då!?” var min spontana reaktion innan jag återigen ringde min sjuksköterska/terapeut. Efter ett antal påringningar så fick jag tag på henne och hon skulle prata med doktorn. Efter en timme ringde hon tillbaka och berättade att Pregabalin var samma sak som Lyrica, fast på apoteken så får man inte ersätta Lyrica med Pregabalin, där räknades de som olika mediciner.

Det kändes lite surt när jag insåg att jag jagat upp mig över ett recept som redan fanns. Det kändes ännu surare när jag fick reda på att i hela Halmstad kommun så fanns Pregabalin bara på sjukhuset i Halmstad. Jag åkte till sjukhuset och kunde hämta ut deras två sista askar med Pregabalin.

Jag måste säga att jag har svårt att förstå varför en hyrläkare ger sig på att byta ut min Lyrica mot ett mycket ovanligare preparat utan att informera mig eller min sjuksköterska. Varför måste hon rådda med mina mediciner när det inte fanns ett uppenbart problem? “If it ain´t broke, don´t fix it” Det känns verkligen som att det här handlar om doktorssjukan, d.v.s. att absolut vilja ändra nåt i en patients medicinering vid första besöket, detta trots att läkaren inte känner patienten då. Om man nu absolut måste ändra nåt i medicineringen varför informerar man då inte patienten och dennes sjuksköterska? Nu har jag, flera gånger, stressat upp mig i min jakt på Lyrica och så visar det sig ha varit helt i onödan. Jag vill att vården ska göra mig lugnare och tryggare, inte mer orolig och stressad.

Jag vill dock vara tydlig med att mitt första möte med hyrläkaren var positivt och jag upplevde henne som både kompetent och engagerad. Jag bloggade också om det i samband med mötet.

Nog om detta.

Pilfinkarna utanför kontorsfönstret är inne på sin andra kull med ungar och idag så satt de alla prydligt uppradade i stuprännan innan de startade dagens flygövningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I går så tyckte jag att jag var snyggt klädd när jag gick på stan och även i dag hade jag samma känsla, nu i udda kavaj och byxor tillsammans med min nya linneväst. Idag hade jag familjen med mig på stan. Vi träffades utan för min praktik och åt sen lunch på Sjömanskyrkans café innan vi promenerade in till centrum för att köpa presenter till ett kalas som sjuåringen ska på i helgen. Det är ett maskeradkalas så vi letade även efter en dräkt åt sonen. Han vill absolut klä ut sig till nån figur i Star Wars men det enda vi hittade var en mask och en för liten Darth Vader-kostym. Vi ska göra ett nytt försök i morgon.

Till sist lite underhållning – Hustrun har snappat upp en väldigt rolig och utbildande filmsketch på Facebook. Den tar avstamp i Brexit men handlar egentligen om begreppsförvirringen som råder kring vad som innefattas i begreppen Storbritannien, Förenade kungariket och Brittiska samväldet. Filmen är mycket rolig, se den!