Jalla aldrig javat!
Det kan verka motsägelsefullt men fotot till höger, på en mycket blöt 
Johan efter gårdagens löpning, är ett bevis för att vi haft en väldigt torr höst. Sen jag började springa i slutet på juli så har jag troget sprungit tre gånger i veckan (tisdag, torsdag och söndag). Jag har inte missat mer än ett par pass så det har säkert blivit 30 löprundor men det var först i går som jag behövt springa i regn. Jag har fått några stänk på mig tidigare men innan igår så har det aldrig regnat ihållande när jag löptränat och det är ett bevis gott som något att hösten varit ovanligt torr i år.
När jag stretchade efter löpningen så upptäckte jag att London marathon livestreamades på YouTube 
så jag började titta på det men det ledde till oreda här hemma. Jag var väldigt kaffesugen och försökte titta på löpningen på iPaden, stretcha och sätta på 
kaffe samtidigt. Det blev för stressigt och komplicerat, först hällde jag kaffesump på golvet och sen spillde jag ut malet kaffe över diskbänken. Slutsatsen – Jalla aldrig javat!
Det var länge sen hustrun och jag körde med Hia men när regnet upphörde i går eftermiddag
så var vi ut en sväng. Det blev en trevlig runda även om den var ganska kort. Jag tror att Hia tyckte det var kul att vara tillbaka i selen igen.
Vädret är omväxlande nu, regn i går och strålande solsken idag. Jag sprang i shorts och linne (dock ett ganska tjockt sådant) när jag körde den sedvanliga måndagsträningen med yngsta sonen. Solen och värmen gjorde också att insektslivet kring höstastrarna frodades. Dagens fjäril är en vinbärsfuks. Humlan och fjärilen är klickbara.
