Jag är inte särskilt tekniskt lagd, varken när det gäller mekanik eller digital teknik, så jag behöver hjälp med allt tekniskt som rör bloggen. Tack och lov har jag en granne som är väldigt datakunnig och han 
hjälper mig när det behövs, nu senast igår. Det han gjorde då var att lägga bloggen på en https-plattform istället för en http. Jag har inte riktigt kläm på vad skillnaden mellan de två är men jag vet i varje fall att https ska vara säkrare. Skillnaden i säkerhet syns bland annat genom 
att det överstrukna hänglås som tidigare syntes vid webbadressen inte längre är överstruket vilket jag hoppas ska förmedla en digital trygghet till bloggbesökare (även om jag inte tror att det är den faktor som gjort att bloggen inte slagit igenom med dunder och brak…… 🙂 )
Vi har märkt av lite metallutmattning i en av skacklarna till vår hästvagn så tills vi fått nya skacklar (beställda) ligger 
körningen nere. Hustrun red dock Tora igår och jag har promenerade jämte med Betty. Vädret var inte alls lika trevligt som förra helgen men det var i varje fall bättre än dagens regn och blåst. Hallandsvädret fortsätter att tära på mitt tålamod.
Nyligen så tittade jag mig igenom teveserien ”Sex Education” på ganska kort tid men jag har hittat en
ersättningsserie (som jag också snart sett klart) – ”Lovesick” (första säsongen hette ursprungligen ”Scrotal recall”). Den utspelar sig i Glasgow, även om huvudpersonerna är engelska, och handlar om kärlek, relationer och att försöka vara vuxen. I första avsnittet får huvudrollsinnehavaren veta att han smittats med klamydia och att han måste kontakta sina tidigare sexpartners. Det blir början till mycket reflektioner kring tidigare och nuvarande förhållanden.
Serien är inte lika bra som ”Sex Education” men ändå väldigt underhållande. Eftersom huvudpersonerna är engelska och inte skotska så tog ett bra tag innan jag fattade att serien utspelade sig i Glasgow (har varit där för lite för att känna igen mig på miljöerna) men så i ett avsnitt 
var de på Barrowland och då trillade polletten ner hos mig. Barrowland är en klassisk konsertlokal i Glasgow där många kända irländska, skotska och även internationella artister spelat. Det finns bra konsertupptagningar från Barrowland med tre av mina favoriter – Christy Moore, Shebeen och Charlie and the Bhoys. Lyssna på den korta sång som börjar 2:34 in i den andra videon (Shebeen) så förstår ni hur stor Henrik Larsson var i Glasgow när han spelade i Celtic. Den sista sången hade jag gärna hört Carl Bildt sjunga på 90-talet när han yrade om ”Den enda vägen”. Han var lika mycket ute och cyklade då (och nu….) som de statsvetare som talade om ”historiens slut” vid samma tidpunkt.
