Jävla pucko!
Sextonåringen och jag åkte till Halmstad och julhandlade lite i går. Julen är ju förbi men han fick ett 
par klappar där han själv måste välja färg och modell så vi köpte en av dem. När vi ändå var i stan så svängde vi inom Myrorna men jag hittade inget spännande där, deras herravdelning är inte vad den en gång var. Jag vet inte om det beror på att Myrorna får in färre herrkläder än tidigare eller om de skickas till andra butiker (mycket av de kläder som säljs i Halmstad 
har donerats nån annanstans och distribuerats dit av Myrornas centrallager). Det snyggaste vi såg under besöket i stan, alla kategorier, var en Volvo Amazon från 1965.
För Halmstadbesöket hade jag satt på mig en lite 70-talsinspirerad utstyrsel (jag tycker rocken och slipsen känns väldigt mycket 70-tal). Rocken är tillverkad i ett land jag inte förknippar med 
klädproduktion – DDR/GDR. Den har inte så hög modegrad men jag tycker den är snygg, jag är svag för rockar med Raglanärm.
I höstas tog den medicin jag upplever fungerar bäst för mig, Alimemazin (i vätskeform), slut hos
leverantörerna. Det är två firmor som tillverkar den, Evolan och Orifarm, och av nån anledning restnoterade båda två Alimemazin samtidigt. För ett par veckor sen fanns dock Orifarms Alimemazin tillgänglig igen och jag hämtade ut en flaska på apoteket i Getinge. Det var sista uttaget på det receptet så i tisdags bad jag psykiatrin om ett nytt recept eftersom jag ville ta ut en flaska till innan den eventuellt tog slut igen (vill ha lite på lager eftersom det är en så viktig medicin för mig). I går fick jag ett digitalt svar från psykiatrin att Alimemazin i lösning var slut hos apoteken men att han kunde skriva ut kapslar istället (kapslarna fungerar inte lika bra som lösningen gör på mig).
Jag blev 
riktigt irriterad av svaret eftersom det var felaktigt, en snabb sökning på nätet visade att Orifarms Alimemazin fanns tillgängligt på minst nio apotek i
Halmstad eller Falkenberg. Jag svarade läkaren att Orifarm visst fanns på apoteken och att jag ville ha ett recept på det. Det var ett kort och sansat svar som på intet sätt speglade känslorna jag hade inombords. Ett av mina psykiska problem är att småsaker kan resultera i väldigt stora känslomässiga reaktioner och så skedde i det här fallet. Läkarstrulet utlösa ångest- och panikkänslor hos mig som kom sig av att jag började tänka på att jag eventuellt skulle bli utan Alimemazin igen. Tittar man på situationen helt logiskt och rationellt så var det inte så sannolikt att så skulle ske, det fanns ju gott om medicin och läkaren skulle förmodligen snabbt skriva ut ett recept när han insåg att Alimemazin fanns tillgängligt. Problemet var bara att jag ju har kontakt med psykiatrin eftersom mitt känsloliv inte fungerar helt logiskt och rationellt. Jag har tidigare också råkat ut för läkare som inte kan hantera att patienter påpekar att de gjort fel och därför inte skriver ut nya recept (i det fallet fick jag mitt recept först efter att min kontaktperson och terapeut varit talat med läkaren flera gånger). Jag tycker mig därför ha fog för viss oro att läkaren (inte densamme som i det tidigare strulfallet) skulle trilskas. Till oron ska också läggas en viss ilska för att en 
läkare inte har koll på läget vad det gäller medicinen han ska skriva ut, patienter ska inte behöva dubbelkolla sina läkare. Om jag kunde undersöka tillgängligheten för Alimemazin på mindre än en minut så borde han kunnat göra detsamma. Jävla pucko!
Idag på förmiddagen plingade det dock till i telefonen och jag fick ett meddelande om att receptet 
förnyats. Ingen förklaring eller ursäkt, bara ett nytt recept. Jag var blixtsnabb med att beställa medicinen på nätet, ville inte ens slösa tid på att åka ner till Getinge och köpa den där (hade inte lyckats hitta deras lagersaldo). Nu är medicinen i varje fall beställd och jag är mycket lugnare. Det är bara synd att jag skulle sabba gårdagskvällen på att gå omkring och vara orolig och arg.
