Kalven blinkade först!
Torkan 2018 knäckte vår enda rododendronbuske så sen dess har vi inte kunnat njuta av 
rododendron i trädgården på vårarna. En av grannarna har dock en stor buske som blommar vackert varje år. Den har precis kommit i blom och är fantastiskt fin och Betty och jag passerar den på våra morgonpromenader.
De senaste dagarna har Betty ätit en hel del gräs under promenaderna (hon gör det ibland) men idag varierade hon kosten med lite blad….. 
Några andra som äter blad och gräs är de kor och kalvar som vi passerar på promenaderna. Idag kom 
plötsligt en svartvit kalv galopperande mot Betty när vi gick förbi. Den stannade på lite avstånd och sen stod Betty och kalven och glodde på varandra en lång stund. Kalven blinkade dock först och sprätte iväg vilket resulterade i att även Betty studsade lite.
Det var sönerna som lockade in mig i Reddits förföriska värld och igår besökte jag och äldsta sonen den tillsammans
– jag la ut en bild på honom i den blivande avslutningskostymen i avdelningen ”VintageHauls”. Jag var tvungen att göra inlägget två gånger för första gången tänkte jag inte på att dölja hans ansikte. Fotot på sonen verkar ha uppskattats även om man inte kan se hans plyte, det har visats 26600 gånger, fått 569 lajkes (upvotes heter det på Redditska), fått 67 kommentarer (hälften är mina svar) och delats 13 gånger. 
Alla som kommenterat har tyckt att sonen ser strålande ut i sin kostym och många har tyckte att det är kul att han vill klä sig i begagnat. Det sista har han förmodligen efter mig, hustrun köper sällan nåt på second hand.
Hustrun förresten, hon gav mig ont i magen i dag! Hon jobbar med ett väldigt rörigt ärende som jag tror att alla med förståndet i behåll upplever som frustrerande. Jag är inte insatt i några detaljer men 
jag märker att uppdraget stressar hustrun och ibland rent av gör henne förtvivlad. Strax innan lunch hörde jag att hon satt i telefon (hon jobbar hemifrån idag) med nån och diskuterade uppdraget. Det är sällan hon har stål i rösten men idag hade hon det och det stressar mig att det inget finns jag kan göra. Jag skulle vilja kunna skriva nån skrivelse, klå upp en byråkrat eller göra nåt annat konstruktivt för att underlätta för henne. Det enda jag kan göra är att lyssna på henne när hon behöver prata av sig men på sista tiden har ärendet i sig gjort även mig frustrerad och då mår jag dåligt bara av att få höra om alla saker som händer.
Till sist en duva, en blommande rapsplanta, en närbild på kalven ovan samt en lite oskarp bild på en diande kalv.
