När jag i förmiddags satt med pipan vid min lilla eld så drabbades jag av en känslostorm. Det är nåt som händer ibland och det är både behagligt och väldigt obehagligt. 
Det börjar med en stark känsla av att vara väldigt tillfreds i nuet, sen övergår det i en euforisk känsla som ganska tvärt brukar brytas mot en våg av dömande tankar. Det är som att jag inte tycker det är ok att jag njuter av nuet utan måste fördöma det med skuld- och skamkänslor kring hur livet blivit. De negativa tankarna kan bli ganska intensiva (precis som euforin var strax innan) och även innehålla suicid- eller 
självskadetankar. De är inte så starka att det är nån fara med det men det blir ändå en väldigt tråkig avslutning på nåt som brukar vara en av dagens höjdpunkter.
Idag så bröt dock min dåliga tidsuppfattning sönder de negativa tankarna. Bäst jag satt där och tänkte vilket fä jag var så insåg jag att jag måste skynda mig om jag skulle hinna med bussen in till praktiken. Den 
första tanken var att strunta i praktiken men eftersom jag är förhållandevis plikttrogen så tog jag mig samman och gav hästarna lunchö innan jag tog en snabbdusch. Jag brukar alltid vara snabb i duschen men idag så tror jag nästan att jag satte personligt rekord. Det resulterade också i att jag hann med bussen, jag hade till och med tid att köra till Getinge och kliva på bussen där. När jag är riktigt
sen så kör jag mot Kvibille och genskjuter bussen strax innan den når Hallands ostmetropol.
Förutom bristande tidsuppfattning när jag röker pipa så berodde min senhet idag på att jag tränade lite innan pipan och eldandet. Jag känner att min träning fått ta ett steg tillbaka på grund av piporna och i går kväll bestämde jag mig för att försöka göra något åt det. I morse så släppte jag därför ut hästarna innan jag 
gick med ungarna till skolbussen vilket gjorde att jag kunde träna direkt efter att jag lämnat dem. Det tar visserligen inte så lång tid att släppa ut hästarna men jag har extremt långa ställtider så fort jag byter aktivitet. Jag vet inte varför det är så men jag har alltid haft problem med det. Det enda effektiva sättet jag har att komma förbi det ”problemet” är att göra ett tidsschema där varje aktivitet är inskriven, av nån anledning blir jag snabbare och effektivare om jag har konkreta tidsramar att förhålla mig till.
Utöver att känslostorma så har jag, som vanligt, tagit en del foton idag. Mycket fåglar blir det men det är nåt som går i släkten så det är inget att göra nåt åt.
Jag har också spridit ut lite ull i trädgården. Efter fårklippningen har vi ju gott om den varan och
småfåglarna brukar gilla att använda den i sina bon.
