Kastanjeborre
I dag var nog första gången som jag gick till praktiken med en klump i magen. Jag oroade mig för att 
Halmstad Direkt och Socialförvaltningen skulle fortsätta tjafsa om mitt bloggande. Jag var rädd att de skulle slänga ut mig från praktiken (inte att min chef skulle göra det, utan cheferna högre upp) men också rädd att bli kallad till möte med nån chef högre upp i näringskedjan. Förut när jag haft konflikter med min arbetsgivare (och jag har haft några stycken, konflikter alltså) så har jag alltid kunnat luta mig mot facket. Nu har jag sjukersättning och det finns ingen som riktigt står i min ringhörna vid konflikter med arbets-/praktikgivaren. Jag hörde, tack och lov, inget från min ”arbetsgivaren” men oron satt ändå i kroppen större delen av dagen.
Efter praktiken så tillbringade jag drygt en timme på CLAVIS, jag åt lunch, tjabbade lite och läste 
tidningen. På torsdagar så brukar jag gå till Emmaus men jag tyckte det blev en för lång promenad för hälsenan. Jag har förresten pratat med både läkare och sjukgymnast om inflammationen nu, Resultatet har blivit att jag ska äta en ny kur antiinflammatoriskt och sen ska sjukgymnasten hjälpa mig att lägga upp ett träningsprogram. Efter att ha pratat med sjukgymnasten så förstod jag också att om jag har ilägg under hälen så måste jag ha det i båda skorna, annars så blir jag sned i höften.
Det blev ju bara Halmstad Direkt i bloggen i går, jag hade bl.a. tänkt blogga om nåt så trivialt som att jag hittade en kastanjeborre i stallet.
Jag fick googla lite innan jag kom fram till vad jag tror det är för sorts skalbagge (kan vara en Ollonborre). Jag tyckte den var lite äcklig (är inte helt bekväm med insekter och spindlar) men ändå fascinerande att titta på. Som jag
förstod det av det jag läste på nätet så betraktades den som en skadeinsekt förr men jag lät honom sitta kvar på väggen.
Efter praktiken i går så gick jag till Kupan. Jag tänkte att lite shopping skulle lugna nerverna och jag tror faktiskt att det gjorde det. Jag hade hursomhelst en tweedkavaj och en väst med mig när jag gick från Kupan. Jag behöver verkligen inte kavajen men jag tyckte den var ruskigt snygg. Jag är väldigt svag för grönbrun tweed med ett diskret rutmönster.
Jag har gjort plats för den i klädkammaren genom att ge bort en av mina befintliga tweedkavajer till en på Socialförvaltningen. Kavajen som jag gav bort var ett sånt där köp där jag stått i provhytten och tänkt att den är lite kort i ärmarna men att det går nog. När jag sen använde kavajen så var ju ärmarna inte tillräckligt långa och jag kände mig fånig. Då är det bättre att den kavajen hamnar hos nån med lite kortare armar.
Västen jag köpte är egentligen ganska ful men jag tänkte att jag skulle kunna använda den som en färgklick i utstyrslar som i övrigt är lite murriga. I dag har jag t.ex. kombinerat västen med en brun linnekostym och jag tycker att matchningen blev helt o.k.
Jag lunchade med en väldigt god vän igår och hon påpekade då, helt korrekt, att jag har börjat få dålig hållning med bl.a. ”gamnacke”. Jag har aldrig haft världens bästa hållning men den har definitivt blivit sämre de senaste åren. 
Jag tror att det är en kombination av fysiskt åldrande och ett dåligt psykiskt mående. Jag är övertygad om att det är med hållningen som med kläder, den kan både spegla och påverka det psykiska måendet. Rätt kläder kan få en att må lite bättre och det kan en bättre hållning också göra. Jag har därför gått och försökt räta på ryggen och trycka ut bröstet hela dagen. Det går bra ett tag men så plötsligt märker jag att jag är tillbaka i min krumma kroppshållning.
