Ken Loach
Min fru har tagit sexåringen med sig och åkt till sina föräldrar, där ska hon i princip bara lämna av honom för att sen ta med sig åttaåringen hem. Hon och barnen åker tåg och jag hoppas att de ska slippa de förseningar som verkar ha blivit vardagsmat på svenska järnvägar.
Med fru och barn bortresta så har jag huset för mig själv, ja Stout är ju förstås här och terroriserar mig. Dagen har hittills innehållit en 
cykeltur, en film (inte riktigt färdigsedd ännu) och ved. Så fort min fru kommit iväg i morse så cyklade jag samma runda som igår, även nu med STIL i hörlurarna. Efter cyklingen så har jag främst ägnat mig åt att lava den 
ved jag kluvit under veckan och åt att titta på film.
Filmen jag ser är ”It´s a free world” av Ken Loach. Han är nog min absoluta favoritregissör, andra filmer som han regisserat är ”Riff-Raff”, ”Land och frihet”, ”Mitt namn är Joe”
och ”Frihetens pris”. Har ni inte sett dem så ta alla möjligheter ni får att göra det.
”It´s a free world” verkar väldigt bra men jag har svårt att se att den ska få ett lyckligt slut (men det brukar å andra sidan Ken Loachs filmer sällan få). Ramhandlingen rör de många östeuropéer som tog (tar?) sig till Storbritannien under 00-talet för att få arbete men den handlar också om vad man kan vara beredd att offra för att slå sig fram. Och att hänsynslöshet och medmänsklighet ryms i en och samma människa.
Under dagen har jag också fått i väg ett mejl till den chef på Socialförvaltningen som tog in mig som praktikant hösten 2013. Hon har varit föräldraledig ett tag och nu har jag fått besked om att hon inte kommer tillbaka eftersom hon fått ett annat jobb. Det tycker jag är tråkigt, hon var väldigt engagerad och stöttande. Jag mejlade henne en kort statusuppdatering rörande mig och önskade henne lycka till med det nya jobbet.
Jag är lite orolig kring praktiken nu när den ”ursprungliga” chefen försvinner. Hon låg bakom det statistikprojekt som jag ägnat en stor del av min praktiktid åt. Det var hennes projekt och jag är inte säker på att den nya chefen (det finns en vikarie på plats och jag hoppas att hon blir kvar) ser fördelar och möjligheter med det på samma sätt som den förra chefen. Jag vill inte hålla på med statistik
som ingen vill använda sig av men jag vill samtidigt väldigt gärna vara kvar på min praktikplats. Om några veckor så ska jag sätta mig ner med den vikarierande chefen och diskutera vad jag gör nu och vad jag ska göra framöver.
Jag tror egentligen inte att det är nån större risk att praktiken ska upphöra men jag har svårt för förändringar och tycker att osäkerheten är jobbig.
