Lammet vi matar har nu fått ett namn – Kerstin. Det var hustrun som tyckte att Kerstin passade bra och jag hade väl inga direkta invändningar. Jag har filmat hur det går till när jag matar Kerstin numera, kamerarörelserna är kanske lite ryckiga, och stundtals felriktade, men de ger en bra bild av hur det går till.

I måndags så skrev jag att alla dagar är olika just nu och i går bestod olikheten bland annat av att vi var tvungna att ta ut en distriktsveterinär för att en tacka fått kalkbrist. Vi såg det tidigt och försökte ge kalkpasta oralt men fick inte i henne tillräckligt så veterinären fick komma ut och ge henne en spruta. Den tackan borde lamma när som helst nu, jag trodde faktiskt att hon skulle ha lammat i natt för igår kväll hade magen sjunkit ner på henne som den brukar göra innan lamning. Inga nya lamm i morse men under förmiddagen så märkte jag att tackan lämnade flocken och gick undan i en av hagarna och då blev jag blev misstänksam. Hon gjorde precis samma sak förra året och lammade i skogen.Den här gången var det dock falskt alarm för under eftermiddagen så gick hon och betade med resten av gänget igen. Vi får se om det blir nåt i kväll.

Var vänlig följ och gilla: