Ibland när jag skriver en text till bloggen så blir jag ”kär” i en del av det jag skriver. Jag tycker just de raderna är fantastiskt bra och jag vill verkligen ha med dem även om de inte riktigt passar in i resten av texten. Samma fenomen råkade jag ut för i jobbet när jag gjorde mycket Powerpointpresentationer, då var det oftast inte en text utan en bild som jag absolut ville ha med. Även fast den inte riktigt passade in, eller tillförde nåt. Det är väl därför uttrycket ”kill your darlings” finns, d.v.s. att man ska stryka sina text- eller bildmässiga älsklingar om de inte tillför något. Jag misstänker att jag inom den närmsta tiden kommer att behöva ta livet av en stor ”älskling”.
Den första september så ska jag och en kille till prata om psykisk ohälsa inför Kommunstyrelsen i Halmstad. I dag träffades vi (han, jag och två från Socialförvaltningen) inför mötet och då diskuterade vi som hastigast ett utkast till presentation som jag gjort (för min del av framträdandet). Det framgick väldigt tydligt att jag har fria tyglar att säga vad jag vill (så länge jag håller mig någorlunda till ämnet) och att jag
ska fokusera på att ta fram ett presentationsmaterial som jag kände mig trygg med. Det framgick dock lika tydligt, men det framfördes mycket diskret, att mitt nuvarande förslag är lite för överarbetat. Det visste jag egentligen men jag är kär i presentationen, eller rättare sagt den bakgrund i Powerpoint som presentationen ligger på. Jag har lagt in bakgrunden från bloggen (och visitkorten) i Powerpoint och lagt texten på den. Jag vet att den bakgrunden innehåller mycket som kan fånga ögat och distrahera en åhörare men jag tycker att det är en fin och personlig bild och den ger också en koppling till bloggen som jag tänkte nämna på slutet.
Det är förledande lätt att med Powerpoint vilja göra saker bara för att det går, inte för att det behövs. Jag får sätta mig och titta på presentationen igen och se om jag kan göra den mer tydlig men ändå med ett 
personligt bildspråk. Jag är i varje fall trygg med det sakmässiga innehållet.
Jag tog bilen till mötet idag för att kunna svänga förbi Erikshjälpen på vägen hem. Först trodde jag att jag gjort ett riktigt fynd där när jag hittade en snygg brunbeige kavaj (fotot gör inte färgen rättvisa) från BOSS i en ull-lin-silkesblandning. Känslan av fynd försvann dock när jag provade kavajen, då 
kände jag en tydlig svettlukten från den. Lukten av gammal svett är hopplös att få bort ur kavajer. Jag hängde tillbaka den och jag hoppas att den förblir osåld. Det var lite retligt att kavajen fallerade eftersom jag minuterna innan hittat en slips som skulle ha passat perfekt till kavajen, nu får den passa perfekt till nåt annat.
Slipsen till BOSS-kavajen var inte den enda slips jag köpte på Erikshjälpen, jag köpte också en väldigt 
gul slips. Det är en sån där slips som jag kommer att använda väldigt sparsamt men nån gång så dyker det upp ett tillfälle då den matchar mina kläder perfekt. Då kommer jag vara glad att jag idag la tio kronor på slipsen. Förutom de två slipsarna så köpte jag en 
DVD om slaget vid Gettysburg på Erikshjälpen. Det är filmatiseringen av boken ”The killer angels” som jag nyligen läst, och även bloggat om. Det slumpade sig så att precis innan jag åkte till Erikshjälpen var jag faktiskt på biblioteket och lämnade tillbaka just ”The killer angels”.
När jag var på bibblan så passade jag på att låna två nummer av GQ.
Jag håller visserligen redan på och läser en bok om amerikanska inbördeskriget men jag känner att jag behöver ett avbrott i det läsandet. Då tror jag GQ blir alldeles
ypperligt, där finns artiklar om både högt och lågt, smått och stort.
I morse så åkte båda sönerna skolbuss till skolan. Vi fick vänta lite på bussen idag med men den var inte alls lika sen som i går. När vädret är som idag så är det ju dessutom inget besvär att stå där och vänta. Det finns mycket vackert i omgivningarna att titta på.
