I gårkväll gick jag en promenad vid åttatiden och det var fantastiskt härligt ute. Jag hade med mig både kameran och pipan och jag fick användning för båda. Nåt lite lustigt är att promenadens första och sista foton blev de bästa. Den första var ännu en självis på mig med en pipa i munnen och den sista var på knott som svärmade i kvällssolen.
Jag gick bort och tittade till fåren och de verkade ha det bra. De har en stor hage att röra sig i och jag gick runt hagen för att se om de utforskat den. Det hade de inte, stora delar saknade helt spår av får. Deras vsitelse i hagen har dock inte varit helt spårlös och då tänker jag inte på fårbajs utan på att de börjat trampa upp små stigar. De förflyttar sig ofta på led och använder samma stigar hela tiden.
Förutom självisar och knott så fotade jag också början till en vacker solnedgång och lite blommande Johannesört. Ska man krydda snapsen med den så är det hög tid nu. Själv har jag gott om egenhändigt kryddat brännvin sen förra året, eller var det året dessförinnan. Jag gör i varje fall ingen ny nubbe i år.
Jag lyckades hålla hyfsad fyr i pipan under promenaden men så hade jag god hjälp av både ”tjecken”
(pipverktyg för packning av tobaken i pipan) och av blåsten. Hagen är rätt öppen så vinden hjälpte till att skapa drag i pipan. Även om pipbilden ovan var bäst så är den nedan inte heller så dum. Jag tycker jag ser lite grubblande ut och det stämmer verkligen på sinnesstämningen i går.
Idag åkte jag in lite tidigare än vanligt till praktiken eftersom jag skulle hämta nioåringen och en kompis på fritids klockan tre. I morse la jag fram två olika utstyrslar i klädkammaren inför dagen. Det var ett säkert kort och ett lite mer vågat. Det blev det säkra kortet och jag blev så nöjd med det att jag klev av bussen ett par hållplatser för tidigt så att jag skulle kunna promenera genom stan och visa upp mig. Det var ju inte precis så att folk gjorde vågen när jag gick över Stora Torg men det spelar ingen roll, huvudsaken var att jag kände mig snyggt klädd och fick visa upp det.
När jag skulle gå över Slottsbron så började det regna samtidigt som det kom ett lämmeltåg av tyska turister. De, liksom jag, var utrustade med paraplyer och vi måste sett kul ut på håll. Jag försökte fota oss lite diskret men på min bild så syns inte helhetseffekten.
Under eftermiddagen har det mesta skitit sig för mig. Det började redan i förmiddags när jag kände en molande värk från käken där den utdragna tanden suttit. Jag borde inte få molvärk där nu. Jag väntade några timmar i förhoppningen att det skulle försvinna av sig själv, det gjorde det inte. När jag kom hem så ringde jag därför Käkkirurgen, bara för att få 
höra att de från och med i går inte längre har telefontid på eftermiddagarna. Jag har inte tillräckligt mycket värk för att genom Sjukhusets växel kontakta jourhavande tandläkare men jag ska “hänga på låset” i morgon.
Efter besvikelsen med Käkkirurgen så skulle jag starta vår dator. Datorn startade men vi hade ingen internetuppkoppling. Lampan på modemet lyste så det hade kontakt med nätet, felet låg förmodligen alltså hos oss. Jag provade att koppla förbi routern och då fick datorn kontakt med ett nätverk men av nån anledning så hade vi inte tillgång till det. Jag kopplade in mig via routern igen och gjorde en felsökning. Det resulterade i ett meddelande om att jag måste registrera mig hos min internetleverantör. Va fan nu då! Jag surfade ju utan problem i morse! När jag ringde internetleverantören så sa de att nån till hade hört av sig med ett liknande problem och att felet låg hos Halmstad stadsnät. De skulle kontakta Stadsnätet och försöka reda ut problemet.
När vi inte har internet så märker jag hur nätberoende jag blivit. Det är inte surfandet som sådant jag saknar utan möjligheten att blogga. Det stressar mig nåt kopiöst. Det är som att jag bubblar över av saker att berätta, fast egentligen har det ju inte hänt så mycket.
Tack och lov fick de ordning på uppkopplingen så att jag kunde få det här ur mig!
