I förmiddags så åkte jag till Emmaus för att bevaka deras rea. Rean hade på en vecka gått ifrån att 
innebar en rabatt på 50 procent till att rea-kläderna kostade 20 kronor. Det var raskt marscherat. Jag hittade tyvärr inte så mycket som jag hoppats på. Flera plagg som jag tittade på förra veckan var borta nu. Det blev ändå lite till 
mig och lite som jag ska försöka sälja på Ragtime i Göteborg.
Jag köpte två plagg för egen del och tre till Ragtime. Mina plagg var ett par gråa ullbyxor från Oscar Jacobson och Cerruti 1881 och en halsduk. Det jag ska försöka kränga på Ragtime är två tröjor och ett par ullbyxor. En av tröjorna är en röd kreation från Kenzo, den är gjord i 
siden och kashmir och är fantastiskt mjuk och med en fin lyster. Jag kan dock inte riktigt bedöma om den är gångbar
på Ragtime men jag tänker ta med mig den dit och höra vad de säger.
På väg från Emmaus till praktiken så gjorde jag ett snabbt stopp på CLAVIS för lunch. I dag var det kycklinggryta med bulgur. Gott!
På praktiken så fick jag massvis med komplimanger för mina kläder. Jag hade de gula byxorna och den
gråa kavajen från igår och på fötterna hade jag jodhpursen från förra veckan.
När det gäller min statistikbearbetning på praktiken så gick det trögt idag. När det började bli dags att gå hem så insåg jag dessutom att jag missförstått min chef och att jag därför hade lagt upp mallarna jag gjort under eftermiddagen på fel sätt.
Under eftermiddagen blev det också uppenbart att ”gummibandet” i praktiken är borta. Med ”gummiband” så menar jag det faktum att jag tidigare varit oberoende av måsten på praktiken
. Har jag mått dåligt så har jag kunnat sitta och stirra i väggen ett par dagar och det har inte spelat nån roll att uppgifterna hopat sig och “gummibandet” sträckts ut. När jag piggnat till så har jag så sakteliga jobbat mig ikapp och “gummibandet” har dragit ihop sig igen. Att det kunnat fungera på det sättet beror på att allt jag gjort har legat utanför den ordinarie verksamheten, allt jag åstadkommit har varit som en bonus.
Som statistikredovisningen nu är upplagd så kommer jag ha en deadline varje månad. Den kommer 
förmodligen inte vara svår att hålla men bara det faktum att den finns där skärrar mig. Jag tror att den rädslan kan vara svår att förstå för en utomstående men jag kan tyvärr inte riktigt beskriva den logiskt. Den är också svår att acceptera för mig, den blir ett så tydligt tecken på min kapacitet just nu. ”Kapacitet just nu” är en fin omskrivning för ”hur lågt jag sjunkit”.
Samtidigt är det ju inte bara dåligt att jobba mot en deadline. I mitt huvud är ju praktiken inte bara tänkt som en social aktivitet utan också som en träning och rehabilitering för att jag ska kunna komma igång att jobba igen (beslutet om sjukersättning till trots). Ska jag kunna nå dit så måste jag ju träna upp min stresstålighet och den nu uppkomna situationen på praktiken är förhoppningsvis första steget på den resan.
Efter praktiken så var jag till Erikshjälpen och för en 
gångs skull så gjorde jag fynd där, det berodde bl.a. på att bara de tog 35 kronor för alla kavajer. Jag fick med mig en kavaj (ska försöka sälja den i Göteborg), ännu en cowboyhatt, två bröstnäsdukar och en barstol till det nya köket. Jag tror att hustrun suckar lite över alla cowboyhattar jag släpar hem men ser jag en cowboyhatt i behov av lite kärlek och den bara kostar 20 kronor så kan jag inte låta bli att köpa 
den.
När jag kom hem så provade jag att kombinerade några av de plagg från Emmaus och Erikshjälpen som jag ska försöka sälja och då fick jag ihop stommen till en riktigt snygg utstyrsel. Jag tycker att färgmatchningen blev riktigt bra.
