I eftermiddag ska jag och familjen ge oss i väg på en kort turné i Östergötland. Vi kör upp till Borensberg i kväll och åker vidare till Kolmården i morgon.
På söndag ska min fru och jag åka kanalbåt på Göta kanal. Svärmor kommer ner från Värmland för att ta hand om ungarna så att vi får en barnfri tur på kanalen.
Min fru är uppvuxen i Motala och jag har pluggat i Linköping så att komma upp till Östergötland är att komma tillbaka till bekanta marker. Jag har dock aldrig åkt kanalbåt (har sprungit en del längs med kanalen men det är väl inte riktigt samma sak) och jag ser verkligen fram emot det. Nån gång så skulle jag vilja åka kanalbåt längs hela Göta kanal.
Jag tror att jag skulle gilla det lugna, långsamma tempot. Jag tänker mig att jag skulle kunna lämna ”måste” och ”borde” på kajen när jag kliver ombord på båten.
Min fru har fixat och planerat allt inför helgens resa. Jag hade velat orka hjälpa till mer men den lilla ”planeringsork” jag har haft har jag lagt på vår kommande finlandsresa.
Även om jag ser fram emot helgen så är jag också orolig inför den. Försöket att ta mig till Uppsala sitter i bakhuvudet. Jag är rädd att jag ska börja må dåligt och att hela helgen ska haverera på grund av mig. Sannolikheten för att det ska inträffa minskar förmodligen mycket om jag bara kunde låta bli att oroa mig.
Jag har dock svårt att styra oron. Den finns ofta där när jag vaknar på morgonen och vissa dagar växer den till och blir en rejäl ångest och andra dagar försvinner den när jag kommer i gång med mina dagliga sysslor. Jag kan inte säga att jag tycker min behovsmedicin hjälper (om jag inte tar så mycket att jag däckar). Det som brukar fungera är om jag kommer iväg på min praktik på Socialförvaltningen, då brukar det släppa.
När jag lagt ut det här på bloggen så ska jag sätta i gång och packa för helgen. Jag vill ju helst ha kavaj och udda byxor på mig hela tiden.
Jag har lite inställningen att ”if it can´t be done in a (tweed) jacket it´s not worth doing” men även jag inser att kavaj och udda byxor kanske inte är det allra mest praktiska klädseln om man ska trava omkring med två barn på Kolmården en dag. Jag får se om jag hittar nån kompromiss som funkar både för mitt estetiska sinne och de praktiska krav som klängiga barn kombinerat med läsk, glass, hamburgare kan ställa.
