Jag fick panik i morse när jag skulle välja kläder. Jag hade förberett två olika kostymer, i brunt och beige, att välja mellan (terapi idag=kostymdag) men det som kändes som bra alternativ i går kväll kändes alldeles fel i morse. Stressad tog jag i stället en ljust grå kostym och en lila skjorta. När jag hade fått det på mig så kändes det inte heller riktigt bra (allt var kanske fel i morse?) men då var klockan så mycket att jag var tvungen att åka, felklädd eller inte, barnen skulle till dagis/fritids och jag hade en buss att passa.
Jag fäster säkert för stor vikt vid mina kläder men de dagar jag känner mig felklädd blir alltid lite jobbigare än 
“rättklädda”-dagar. Jag känner mig osäker och obekväm och det präglar det mesta jag gör. I dag vet jag inte riktigt vad det var som var fel med kläderna. Grått och lila är ju ingen kontroversiell kombination och både kostym och skjorta har fungerat bra (var för sig) tidigare. Färgerna är ju också så pass neutrala att de fungerar under alla årstider. I dag blev det dock inte bra. De lila hängslena var jag i varje fall nöjd med.
Jag hade praktik på både för- och eftermiddagen idag. På förmiddagen var det min ordinarie torsdagspraktik och på eftermiddagen hade ”min” enhet på Socialförvaltningen sommarmöte/konferens tillsammans med en annan enhet och jag fick vara med. Mellan praktikpassen hann jag klämma in en snabb lunch på CLAVIS och en vända till Kupan (där det blev en orange slips i en siden/bomullsblandning).
Jag var inte riktigt avslappnad på praktiken under eftermiddagen och jag tror inte att det bara berodde på kläderna. Det kändes jobbigt att möta många okända ansikten och jag kände inte att jag kunde bidra med nåt i det grupparbete jag var med på. Grupparbetet handlade om omvärldsanalys så det var inte helt och hållet knutet till verksamheten. En bra dag hade jag kunnat bidra med nåt. Även enkla saker som att brygga kaffe och plocka fram fikat gjorde mig osäker under eftermiddagen. Gör jag rätt? Ser dukningen ok ut? etc.
När jag avvek från redovisningen av grupparbetet för att gå till min terapi så fick jag en sommarpresent av enhetschefen!
Jag tänker öppna den på midsommarafton, om julklapparna öppnas på julafton så ska väl sommarpresenterna öppnas på midsommarafton.
Min terapeut har varit bortrest i två veckor så det var ett tag sen jag träffade henne. Under den tiden har jag ju inte mått särskilt bra så vi hade lite att jobba med. Det som kändes viktigaste för mig var att försöka få bukt med mitt stressrelaterade illamående. När det slår till blir jag så väldigt utslagen. Även om jag inte tar Theralen så klarar jag inte av att företa mig nåt, jag blir mest bara liggandes.
Via illamåendet kom vi in på mina matvanor. Jag vet att jag slarvat en del med ätandet (äter för lite) men jag har inte satt det i samband med hur jag mår psykiskt eller med illamåendet. Min terapeut menar att det finns ett samband så jag lovade att försöka se till att få i mig ordentligt med mat på regelbundna tider. Jag borde inte behöva råd kring kosten, jag har ju egentligen koll på vikten av att äta ordentligt men på nåt sätt har jag hamnat lite snett med mina matvanor. Det finns inte heller nån anledning att späka mig eftersom jag gått ner mer än de 10 kilo jag i höstas satte upp som mål att bli av med till sommaren.
