Korkad
Ibland är jag ganska korkad 
och idag insåg jag att jag varit det de senaste veckorna. Jag har varit lite förtvivlad på sistone för att löpningen går så tung, kilometertiderna har blivit höga även med mina blygsamma mått mätt. När jag sprang idag så slog det plötsligt mig att mina blyben förmodligen hänger ihop med att jag är så stressad och mår väldigt dåligt just nu. Allt annat går ju tungt, hundpromenaderna känns för första gången jobbiga och min allmänna hållning är ännu sämre än vanligt. Insikten om varför det går så tungt gjorde inte att jag sprang fortare men mitt hasande längs med Rävingevägarna kändes ändå lite lättare och mer avspänt.
En sak som stressat mig under augusti månad är den kakbuffé som ägde rum här idag. Hustrun fyllde
jämnt och hade bjudit in till kalas i form av en buffé med kakor, bullar och tårta. Det har varit mycket som
behövde ordnas inför firandet, allt från bak till städning av stallet (vädret tvingade oss under tak). Hustrun har gjort den absoluta merparten av arbetet men hela tillställningen har ändå stressat mig. Stressen till trots så har jag varit positivt inställd till kakbuffén eftersom jag vet hur gärna min fru ville ha nån form av tillställning när hon nu fyllde jämnt. Hon tillhör kategorin människor som gärna umgås med släkt 
och vänner, hon är inte alls som mig som helst vill ha alla utanför den närmaste familjen på armlängds avstånd.
Jag har varit hård på kakor idag, provsmakat alla sorter minst tre gånger… Jag har ett lite missbruksliknande förhållande till sötsaker – jag 
kan därför inte bara ta en kaka, har jag tagit en så följs den raskt av ett helt gäng till. Dagens två favoriter var en rektangulär toscakaka på chokladbotten och en rund dubbel mandelkaka. Skrämmande goda!
