Jag har hittade hålet i stängslet som jag tror att fåren rymde igenom, eller rättare sagt 12-åringen visade det för mig. Vi pratade om fårrymningen och jag sa att jag inte visste hur de tagit sig ut och då sa han att staketet var väldigt dåligt vid hönshuset (d.v.s. ena gaveln på fårhuset). Jag hade inte kollat där eftersom jag av nån anledning var säker på att staketet var bra just där men när jag tittade efter 
så var där ett stort hål. Lagningen av hålet tog större delen av gårdagen och arbetet fördelade sig enligt följande:
Kämpa med att hitta orken för att ta mig ut och laga staketet – 6 timmar
Laga staketet – 20 minuter
När jag ändå var i farten vid hönshuset så beskar jag en ask som växer där. När det blåste i helgen så 
noterade jag att dess grenar hängde över hönshustaket och slog på eternitplattorna. Vårt eternittak är jättebra men jag fasar för när vi nån gång måste byta det, då blir det mycket jobb och stora kostnader. Jag vill därför undvika allt onödigt slitage på taket så asken behövde beskäras omgående eftersom det säkert inte dröjer länge innan det blåser rejält här igen.
Det var några dagar sen jag orkade sätta mig med en pipa på kvällen. Igår var jag i valet och kvalet om jag skulle orka ut men jag tog mig samman och gick och satte mig. Jag var dock väldigt frusen i går så jag byltade på mig rejält med långkalsonger och dubbla luvtröjor. Det gjorde susen för jag hade det varmt och behagligt där jag satt.
Förmiddagen bjöd på en överraskning för min del. När jag släppt ut Pirana, mockat, matat fåren och plockat ihop äpplen för mustning (lämnade första omgången till musteriet i eftermiddags) så promenerade jag med Betty. Vi går ett varv som innebär att vi går bort från våra marker för att komma tillbaka till dem mot slutet av promenaden och när vi gjorde det så såg jag att det gick kvigor i en av hagarna.
Vi har pratat med en granngård om att de skulle ha kvigor där nästa år men 
min första tanke var ”Har de släppt dit djur redan i år! Och utan att säga nåt…. Jag som har stängt av elen i staketet”. Som ni säkert förstått av titeln på det här inlägget så hade de inte släppt sina kvigor i hagen utan “tjejerna” var på rymmen. Efter lite telefonerande fick jag tag på grannen som äger djuren och det visade sig att de hade gått ur sin hage, traskat i ett par kilometer för att sen gå in i vår hage, som råkade stå öppen. Grannen kom med djurkärra och vallhund och lastade kvigorna. Det är skönt när det är nåns annans djur som är på rymmen och inte våra!
Till sist några bilder på en busig Betty.
