Kvigorna undrade vad som pågick

av johan · juli 5, 2023

Jag ska inte klaga på att det regnat mycket sista tiden, det behövs (blåsten är dock helt onödig) men det var skönt att gå ut med hundarna i morse och mötas av stillhet och solsken. Det varade dock inte hela dagen men man får vara glad åt det lilla.Sigge har fått en ny kampleksak som han gillar skarpt! Hustrun har använt den några gånger och igår testade jag den – Sigge blev verkligen fokuserad när leksaken kom fram. Han for som ett streck efter den när jag hivade iväg den och han kampade gärna och länge när jag höll i den. Sigge och jag hade publik när vi lekte, ett gäng kvigor stod och tittade på oss – de såg mycket förundrade ut.Kornåkrarna har en härligt gröngul färg nu, i varje fall de vårsådda – höstsådden har gulnat mer. När jag lämnat sonen på sommarjobbet i morse så fotade jag en sån åker. Jag fotade faktiskt nästan exakt samma vy i vintras. Vinterbilden är finare men dagens bild är helt okej.Jag fotade även en kornåker under morgonpromenaden med hundarna och strax efter det så skuttade en hare över vägen långt framför oss. När vi kom dit så reagerade Sigge direkt på lukten medan Betty bara travade på. Sigge fick aldrig ordentligt korn på haren och det var bra för den låg och tryckte bara ett par meter från vägen. Haren är klickbar.Under morgonpromenaden så fick jag en idé som ställde till det lite för mig – jag kom på att jag ville ta en fältmässig kostymbild igen. Den här gången inte i grannens åker utan vid några ekar i en av våra hagar. Eftersom jag har rätt taskig impulskontroll så kände jag att jag absolut var tvungen att fota idag, på studs! Hade verkligen inte ro att vänta nån dag till. När jag kom hem från promenaden blev det därför till att sätta fart – prova kläder och hitta rätt utstyrsel och så iväg och fota så att jag sen kunde komma ut och springa långpass som planerat.Som synes blev det bilder och jag kom också ut och sprang fast jag var stressad när jag stack iväg. Till min förvåning så gick springandet som hejsan och jag var två minuter snabbare än min tidigare bästa tid på sträckan. Jag blev överraskad för jag låg inte på utan lunkade bara i ett behagligt tempo utan att pressa mig.