Laddare
I morse var min plan att äta frukost på rummet medan jag lyssnade på “Stil” i P1. Jag upptäckte dock att sändningstiden inte var klockan åtta, som den var sist jag lyssnade, utan klockan 14. Jag blev först lite besviken över att mina planer havererade men sen kom jag på att eftersom det var en repris från i fredags så kunde jag, med hjälp av sjukhusets Wi-Fi, lyssna på programmet via iPaden.
När jag lyssnat på programmet så var plattans batteri i princip tomt. Rutinerna för hur man laddar mobiler och plattor här har förändrats sen jag låg inne i december. Då skulle all elektronik laddas i ett särskilt, låst, rum eftersom man inte fick ha sladdar på rummet. 
Numera måste man ladda alla elektroniska apparater på det egna rummet. Sladdarna ska dock fixeras med buntband så att det inte går att vira dem runt halsen.
Jag sprang en runda i dag också men jag hade inte alls samma driv i steget som i går. På slutet kändes det dessutom som om blodsockret störtdök och jag bara “trampade vatten”. Så småningom tog jag mig i varje fall tillbaka till avdelningen. Väl där bad jag dem kolla mitt blodsocker. Det låg på 4,6, vilket inte är alarmerande lågt. Det var väl bara vanlig trötthet som slog till på slutet.
Vädret i dag var sämsta tänkbara för att krokna och springa långsamt.
Det var blåsigt, snöslask och precis över nollan. Orkar man inte jobba på i sånt väder blir man snabbt kall och då går det ännu tyngre. En sak som dock är bra med att bli “krontrött” är att en kopp kaffe och några mackor smakar ljuvligt efter träningspasset.
