Lagom är sämst!
Sen mitt förra inlägg så har jag funderat mycket på om jag ska göra ett försök att springa riktigt 
långt i sommar. Det är lockande att säga ”visst jag satsar!” men sen ska ju löppassen genomföras och det är inte alls säkert att psyke eller kropp håller. Jag bollade min 100-kilometersidé med min löpmentor i Södertälje, han som först styrde in mig på maratonlöpning och sedan vidare till mitt hittills enda ultralopp, och han tyckte att jag skulle ge mig på nåt lite mer lagom än en 10-milare. Problemet med mig är dock att jag inte gillar lagom, hade jag haft ett officiellt valspråk precis som kungen så hade det varit ”Lagom är sämst!”. Jag är en allt eller inget-, svart eller vitt-person så ska jag satsa på att springa långt i år får det bli tio mil, annars får det vara.
Mitt velande kring springandet har i varje fall landat i att jag tänker göra ett försök att springa i sommar så jag planerar att öka träningsvolymen framöver och så får vi se hur långt det bär. Pajar vaden eller knäna så lägger jag ner loppet och fortsätter att skynda långsamt som jag gjort hittills. Som en följd av beslutet att försöka springa mer så har jag beställt ett par träningsskor till, samma märke och modell som de jag springer i nu. Med två par att växla mellan så hoppas jag att skorna ska behålla spänsten längre och på så sätt hålla mina ben så fräscha det bara går.
Ett annat sätt att hålla benen fräscha är massage och i förmiddags var jag inne i Halmstad och fick dem knådade. När jag fyllde femtio för drygt ett år sen fick jag flera presentkort på massage och idag använde jag det sista av dem. Kan jag hålla löpningen på en hyfsad nivå i vår så får jag kanske kosta på mig en benmassage nån gång ibland.
Igår var det lite kris här hemma när jag upptäckte att jag tappat bort mitt örhänge. Jag märkte inte när det hände utan plötsligt satt det bara inte i örat. Efter ett intensivt letande så hittade jag det till slut på golvet i duschen. Att ha hål i örat är väldigt viktigt för mig, av nån anledning så ger det mig en oerhört positiv känsla kring mig själv. Hålet i örat som jag har nu lät jag göra på en frisersalong våren 2008 men redan under gymnasietiden så försökte jag ha hål i 
örat. Fast då gjorde jag det inte hos ett proffs utan lät min mamma göra hålet med en kanyl. Tyvärr blev såret infekterat och örat svullnade upp så jag var tvungen att ta ut örhänget och låta såret läka och hålet växa igen.
