Längs med Nissan
Jag inledde det här året med ett beslut att försöka sätta den Lyrica (ångestdämpande) som jag tar. 
På sex veckor har jag nu halverat min dos, jag började på 450 mg per dag och är nu nere i 225 mg. Jag vet att utsättning av Lyrica kan vara jobbig, både psykiskt och fysiskt men hittills har det gått hyfsat. De senaste veckorna tycker jag visserligen att eftermiddagarna blivit jobbigare för mig, de har varit tuffa länge men nu känns de ännu lite värre men jag tänker fortsätta att sänka dosen. Hittills har jag sänkt med 75 mg varannan vecka men jag tror att jag ska sänka takten lite och kanske sänka 75 mg per månad istället. Jag har inget särskilt datum då jag vill vara kvitt Lyrican utan det får ta den tid det tar.
I mitt förra inlägg så hade jag ett foto på en av tackorna som stod på bakbenen och idag så är det Sid som rest sig. I morse släppte jag ut fåren ut ur fårhuset för första gången sen Sid gick genom staketet i december. Orsaken till att jag släppte ut dem var att jag upptäckte att Sid börjat bli stygg mot tackorna, tidigare har han jagat runt dem i fårhuset i sin jakt på sex men nu stångade han dem dessutom. Det kändes inte ok så jag vill att tackorna ska ha lite mer yta att röra sig på så att de förhoppningsvis kan undvika hans våldsamheter.
I går så började 8-åringen på ännu en omgång hos kommunens teknikfritids, KomTek. Han ska vara där tisdagseftermiddagar de kommande fem veckorna vilket innebär att jag kommer få en del tid att slå ihjäl på tisdagarna i väntan på att han ska bli klar. I går så promenerade jag bort det mesta av tiden, det blev bland annat en sväng längs med Nissan.
Byggarna jobbar på med vinden och nu börjar innerväggarna att komma upp. Nedan finns bilder på det som ska bli 11-åringens rum, en vy från hans rum mot förrådet och badrummet samt ett foto på det blivande badrummet. Jag tror allt kommer bli kanonbra när det är klart.
