Lappade jeans
Jag ägnar en del tid åt att sy om kläder jag köpt men jag hittills har jag inte gett mig på att lappa ungarnas kläder (jag har lagt upp byxor åt min fru ett par gånger). I går gav jag mig på att lappa minsta killens jeans. Han är fenomenal på att få hål på knäna (det kanske hänger ihop med att han nästan bara har ärvda kläder). Innan jag började så tänkte jag att det inte kunde vara så svårt eftersom det inte behövde bli så jättesnyggt, det gör ju t.ex. inget om sömmarna inte blir spikraka. Jag upptäckte dock snabbt att det inte var helt enkelt, svårigheten låg i att byxorna var så små. Byxbenen var så smala att jag i princip bara kom åt att sy vinkelrätt över dem. Jag lyckades i varje fall få dit en lapp på varje knä (han valde själv det röda tyget).
Jag blev dock tvungen att sy lite för hand för att kunna fästa lapparna ordentligt.
Häromdagen såg jag ett par snygga, dyra, skor på Myrorna (misslyckades med att fota dem). De såg ganska gamla ut och var av ett svenskt märke som hette Everton. Jag googlade märket när jag kom hem men hittade inget. Vad jag däremot hittade var ”Skoindustrimuséet i Kumla”.
Jag hade ingen aning om att Närke och Kumla varit ett centrum för skotillverkning i Sverige. Jag vet att det finns ett sånt centrum i Storbritannien (Northampton och Northamptonshire) men kopplingen mellan Kumla och skor var helt ny för mig.
Valet närmar sig med stormsteg. Jag har varit politiskt aktiv men just nu känner jag mig inte hemma hos nåt parti. I årets val hade jag föredragit ett system där det även fanns negativa röster. I stället för att rösta på ett visst parti skulle man kunna lägga sin röst mot ett särskilt parti, d.v.s. med sin röst tar man bort en röst på det partiet. Eftersom jag inte riktigt vet vilket parti jag är för men är väldigt klar över vilket jag är emot så skulle det systemet passa mig utmärkt i år.
När vi åt lunch idag så började det plötsligt knacka och skrapa ute i köket. Först tänkte jag att nu har vi råttor i huset (mössen har börjat komma in men de låter inte så mycket) men det lät mer som ett hackande än det skrapande ljud råttor och möss brukar åstadkomma. Vi kunde lokalisera ljudet till en av ytterväggarna och ungarna och jag smög ut för att titta om det satt nån på utsidan och hackade. Det gjorde det, en nötväcka (och en till på vindskivan).
I går smög jag igång träningen igen med några ronder på sandsäcken och i dag följde jag upp med att springa en sväng. Benet känns bra men bäst är nog att skynda långsamt.
