Klockan 11 i dag ska jag ha ett avstämningsmöte med Försäkringskassan.
Jag är nervös inför det och har jag varit så de senaste dagarna. Avstämningsmötena brukar gå bra och jag har egentligen ingen anledning att tro att det här mötet skulle gå annorlunda. Jag kommer inte heller att vara ensam 
med Försäkringskassans handläggare. Min fru, min terapeut och min kontakt på CLAVIS kommer också att vara med. Mycket folk i min ringhörna men det hjälper inte, jag är ändå nervös.
Det jag tycker är jobbigt med mötet är att jag ska bli bedömd och utvärderad. Det gör att jag känner mig väldigt utlämnad och sårbar. Det finns ju inga garantier att handläggaren gör samma bedömning som min terapeut och min läkare (och det kan få stora
konsekvenser). Förmodligen tycker hon som dem men det är inte helt säkert. Den lilla osäkerheten tar sig in i huvudet på mig och sänker min självkänsla och förmåga att tänka logiskt kring mötet.
Jag känner så här inför alla möten där jag ska bedömas. En gång träffade jag en psykolog från Arbetsförmedlingen för att vi skulle diskutera min arbetsförmåga. Jag hade jätteångest inför mötet och tog därför Theralen (överdoserade nog lite). Det fick till följd att jag var helt väck under samtalet med psykologen.
Jag satt bara och kämpade för att inte somna (lyckades inte helt). Utifrån intrycket jag gav vid det mötet så måste psykologen ha tyckt att det var ett underverk att jag ens lyckades ta mig till Arbetsförmedlingens lokaler.
Även om jag är orolig och har lite ångest så tänkte jag skippa Theralenet i dag.
