Lite mindre dåligt samvete

Sen i höstas så dricker jag sojamjölk i kaffet i ett försök att minska kolhydratintaget och därmed bryta en pågående viktökning. Jag har ju bloggat om sojamjölkens nackdelar tidigare (miljöpåverkan och smaken) men nu har Coop börjat sälja ekologisk sojamjölk. Den smakar inte bättre än den konventionella men den har förhoppningsvis en lite mindre negativ miljöpåverkan och jag hoppas att den inte innehåller genförändrad soja. Med ekosojan så har jag lite mindre dåligt samvete för min fåfänga.

När det gäller viktuppgången skulle det kanske kunna vara som min fru säger- att den beror på att jag lagt på mig muskler och muskler väger mer än fett. Det är dock en relativ förklaring och såna känner jag mig otrygg med. Siffrorna på vågen ljuger inte, lägre är bättre! Jag vet att jag är fånig men än så länge så känns det ändå som om jag har läget under någorlunda kontroll.

Min fru sliter med att få ihop ännu några debiterbara timmar under 2014 så jag har varit ensam hemma med femåringen en stund i dag också. Vi har inte gjort nåt särskilt, mest ”skrotat” omkring här hemma. Vi har varit ute i dimman och kört in ved (jag) och gungat (han).

Vedtraven har krympt en del sen vi började elda i höstas men jag tror att vi ska klara oss säsongen ut.

Efter nyår är det egentligen dags att ge sig ut i skogen och ta ner träd till ved för nästa vedsäsong. Just nu känner jag mig inte särskilt hågad att göra det. Även om jag skulle ge mig ut med motorsågen så kommer jag, med stor sannolikhet, inte att orka ta ner tillräckligt med träd för att vi ska klara veden för hela nästa vinter. Lite ved kommer vi nog vara tvungna att köpa. Frågan är bara om vi ska köpa färdigkluvet eller tremeterslängder. Lösningen med vedmaskinen i somras var smidig men färdigkluvet var ju ännu smidigare (men dyrare…) så vi får se hur det blir.

Under dagen så har jag också räknat våra får. Eftersom vi inte har några alls så är det snabbt gjort. Även om vi inte har får nu så vill Jordbruksverket att vi varje år rapporterar antalet får så länge vi är registrerade som en ”fårgård” hos dem. Jag hoppas fortfarande på att vi ska skaffa får igen så jag ändrar inte registreringen.

Sonen och jag var också ner till apoteket och hämtade de mediciner de inte hade i går. Jag iddes inte byta om bara för en tur till apoteket så jag körde ner som jag gick och stod. Jag såg väl ut som en bonnläpp (mina skitiga byxor och arbetskängorna syns inte på fotot) men personalen på apoteket känner ju mig så de vet att jag kan se prydlig ut också.