Bosse – superlöparen

Idag har Aftonbladet en lång artikel om min löpmentor Bosse Pelander och hans bedrifter som ultralöpare på sin hemsida. I morse var artikeln öppen för alla att läsa men när jag skulle in där efter lunch så var den låst för alla utom prenumeranter. Jag tyckte dock Bosse var värd 29 spänn så jag köpte en månads prenumeration på ”Bladet” så att jag kom åt den. Har kopierat den och sparat den som pdf så om ni klickar på fotot nedan så borde ni kunna läsa den.Bosse är en viktig person i mitt eget löparliv eftersom det var han som inspirerade, och stöttade, mig att satsa på löpning när jag var i de sena tonåren. Det var min far som fick mig att börja springa genom att locka med mig, först på cykel och sen till fots, när han sprang sina rundor i Vagnhärad med omnejd men det var Bosse som fick mig att börja tävla och som pushade mig i mina försök att bli bra. Jag blev aldrig mer än en halvtaskig löpare men det berodde inte på Bosse utan helt på mig själv.

 

När jag mått allt bättre under våren så har jag gett mig på att läsa böcker igen. Jag har inte kommit så långt att jag läser nya böcker utan jag håller mig till sånt jag läst innan och vet att jag gillar. Just nu läser jag ”Sömnen” av Ulf Lundell, en bok jag läste för första gången som tolvåring och som jag läst om ett antal gånger sen dess. Nu har jag dock inte läst boken på minst 20 år. Den är dock lika bra som jag mindes den, jag älskar Lundells kulsprute-prosa och säregna meningsbyggnad. Jag har lite svårt för Uffe av idag men böckerna och musiken från 70- och 80-talet är bra.

 

Jag ska försöka få 16-åringen att läsa ”Sömnen” när jag läst klart den. Han brukar fråga mig om bokrekommendationer och har snart plöjt alla mina riktiga favoriter. Han verkar gilla ungefär samma typ av böcker som jag fast jag är inte säker på att han kommer gilla Lundell. Hans språk kan vara för vildsint för sonen, vi får se. Det är i varje fall kul att han läser mycket och att vi gillar samma typ av litteratur. På vissa sätt är han mycket som jag var i hans ålder (men på andra är han helt annorlunda, tack och lov…).

 

Eftersom jag kluvit klart veden så var planen att jag skulle plocka fram röjsågen idag och börja meja ner björnbärsbuskar i hagarna men orken tröt, inte den fysiska utan den mentala. Jag hoppas vara mer framgångsrik med röjsågandet imorgon.

 

I måndags så var det hundkurs med Sigge igen. Den här gången var vi inne i centrala Falkenberg och inte på klubben. Sigge skötte sig överlag bra men jag tyckte att det var strängt, jag spände mig hela tiden och när kursen var slut var jag helt färdig. När jag kom hem så slängde jag i mig lite mat och sen satte jag mig med en pipa (jag har inte riktigt tänkt på det tidigare men mitt skägg är verkligen vitt nu). När jag satt där så kom rådjuret som brukar vara i hagen tvärs över vägen, hon betade en stund och sen la hon sig. Jag ser henne så gott som dagligen nu, är det inte på kvällarna så är det under hundpromenaderna när vi passerar en hage där hon brukar hålla till. Tyvärr ser jag henne bara på håll så fotona blir dåliga.