Löjlig strömming
Igår var hustrun borta på kvällen så ansvaret att utfodra sönerna låg på mig. Jag gav mig på nåt som jag inte lagat på ett tag, stekt strömming
och potatismos. Strömmingen (här på Västkusten kallas den ju sill) jag fick tag på var dock den löjligaste jag någonsin sett – extremt liten. För hundra år sen…, när jag och farfar metade abborre och gädda så agnade vi med löjor som var 
större än strömmingen som jag stekte i går….. Liten eller stor, strömmingen blev i varje fall god och det var ju huvudsaken.
Vi har äntligen fått lite vårvärme på dagarna även om temperaturen fortfarande sjunker ordentligt på kvällar och nätter. Värmen har fått växtligheten att explodera och körsbärsträden blommar så mycket de bara orkar och hinner just nu. En av grannarnas äppelträd står också i blom men våra har inte kommit så långt ännu.
Det är som sagt var fortfarande ganska svalt på kvällarna så jag klär på mig ordentligt när jag sätter mig med pipan. Igår kunde jag utöver pipan njuta av fågelsång och synen av betande kvigor i hagen tvärsöver vägen.
Jag skulle ha sprungit femton kilometer idag men benen var fortfarande tunga efter söndagens 
långpass så det blev bara en kort stilla jogg men efter den så slog jag lite på säcken, nåt jag inte gjort på länge. Jag körde bara fyra ronder men jag misstänker att jag kommer ha träningsvärk i morgon.
