Ibland när jag är ensam hemma och gör vad det nu är jag gör här på dagarna så fladdrar det förbi speciella tankar i huvudet. Det är tankar som jag ofta tänker ska komma med på bloggen men som sällan gör det. De är vaga och blir oftast flummiga när jag försöker sätta dem på pränt men idag gör jag ändå ett försök.
Jag tror att jag känner efter och tänker för mycket för mitt eget bästa. Jag försöker analysera och
kvantifiera mina känslor och mitt mående. Ett exempel är mina tankar kring lycka och olycka. ”Vad är egentligen lycka för mig?”, ”Vad krävs för att jag ska bli lycklig?” Det är frågor som jag ganska ofta brottas med. Häromkvällen så var det dock som att jag såg klart för en stund, som att en vindpust svepte undan tankedimman för ett ögonblick. I den stunden (och jag skulle vilja
att det alltid var så) var lycka en gunga, en spade och en grep. Föremålen representerade på olika sätt glädje och lycka. Spaden och grepen stod för den glädje jag ser hos min hustru när hon jobbar i trädgården. Gungan blir åttaåringens stora leende när han ståendes gungar fort och högt. Lycka kan också vara den stund när jag står och stretchar efter träningen. Jag dricker lite kaffe och tittar på ”Vita huset” samtidigt som jag försöker få min trötta kropp att bli lite mjukare. Den sortens tillfredsställelse är svår att överträffa men jag glömmer den lätt, särskilt när allt känns som skit.
Igår hade jag en riktigt dålig eftermiddag med mycket stress och obehagskänslor. Allt hängde ihop med att jag skulle in till praktiken (min semester därifrån till trots) och vara med när en som slutat bjöd på fika. Det var dock inte den enda anledningen till att jag skulle dit, jag hade även lovat leverera ett antal slipsar och bröstnäsdukar till en på praktiken. Slipsarna och näsdukarna är mina och en i personalen lånar dem inför ett bröllop. Tanken är att han genom att ha mycket att välja mellan (och jag har många slipsar….) ska kunna maximera möjligheten att matcha sina och flickvännens bröllopskläder.
Ska jag vara ärlig så hade jag inte åkt in om det inte var för slipsarnas skull. Jag var inte alls sugen på att åka och inte blev det bättre av att jag fastnade i en ”jag-hittar-inga-kläder-att-ha-på-mig”-loop. Jag provade och provade men inget såg bra ut. Jag fick inte till färgkombinationerna och när de nån gång stämde så visade det sig att jag ”vuxit” ur västen eller byxorna i fråga. Till slut, 45 minuter senare än
planerat kom jag iväg hemifrån. När jag satt i bilen var jag stressad och det blev inte mindre av den varan när jag insåg att jag glömt slipsarna hemma och fick vända. När jag till slut kunde köra på motorvägen mot Halmstad så kände jag ett enormt sug efter långsamheten i att röka en pipa eller det meditativa i att stå och slipa på en.
Jag vet inte om det var stressen från klädvalen eller nåt annat som gjorde det men jag kände mig inte bekväm under fikat. Det kändes ungefär som när man är på en fest och inte riktigt känner folk och inte lyckas komma in i några samtal utan bara sitter tyst och känner sig obekväm. Jag gillar ju egentligen ju alla på praktiken men igår var trivdes jag inte alls där.
Under kvällen så kunde jag både röka pipa och fixa med dem. För ett tag sen var det en på YouTube som föreslog att jag skulle börja signera mina pipor och jag har tagit honom på orden. Förra veckan så köpte jag en brännkolv/lödkolv för att kunna bränna in en signatur i piporna. 
Jag har övat lite på en träbit och igår var det dags att signera riktiga pipor för första gången. Signaturen blev kanske lite skakig men ändå läsbar. Mycket nöjd!
Vi har fått ännu ett ”djurslag” på gården! I söndagskväll så kom en bekant hit med en bikupa. Tanken 
är dock inte att vi ska bli biodlare utan han som ställde hit kupan kommer att hålla koll på den. Vårt bidrag är enbart att upplåta lite plats. Jag har tittat till kupan ett par gånger men sett mycket lite av några bin, de gillar kanske inte att flyga i det blåsiga väder vi har fått.
När jag hämtade åttaåringen på fritids så blev det uppenbart att jag fortfarande är miljöskadad av mitt tidigare jobb med att leta föroreningar. De håller på och gräver bakom fritids och medan sonen 
klädde på sig så tittade jag på ett schakt de höll på med. Jag kunde inte undgå att notera den mörka rand som framträdde mycket tydligt i schaktväggen. Det kanske inte är nåt men min gissning är att det är fyllnadsmassor som är förorenade av olja och PAH (polyaromatiska kolväten). Hade jag jobbat så hade jag nog börjat luska i det, nu skiter jag i det eftersom jag inte tror att det kan utgöra något hälso- eller miljöproblem och jag vill inte försena de markarbeten som pågår (de sker för att de ska kunna sätta upp paviljonger som ska ersätta skolan medan politikerna försöker komma på var de ska bygga en ny skola i Getinge, och vilka årskurser som ska gå där).
Om jag var stressad och inte mådde så bra i går så är det tvärtom idag. Jag mår bra och har hållit mig lagom sysselsatt under dagen. Jag har tränat, sytt, signerat pipor och tittat på ”Vita huset”. Sömnaden bestod av att jag satte i en kil i en av de västar jag nyligen köpte på Myrorna. Västen är inte klar men det mesta är gjort, det som återstår är bara lite handsömnad.
Till sist några avslutande bilder.
