Made in GDR
Nu har jag till slut bytt mobiltelefon. SIM-kortet är flyttat (med alla kontakter) från den gamla telefonen till den nya. Första selfien med Nokian blev så här.
Jag har bara använt telefonen en dag men jag har redan lyckats slarva bort hörlurarna. Jag tror att jag tappade dem (hade dem i rockfickan) när jag gick och hämtade posten nu i kväll. Jag har lika bra ordning på grejorna som ungarna har på sina vantar och mössor…. Som tur var så hade vi ett par hörlurar som passar, liggandes i en låda.
Efter den första dagen med ny mobil så har jag blivit påmind om varför jag inte tycker om nya tekniska apparater – de funkar ju aldrig på samma sätt som den apparat de ersätter! I dag har jag bl.a. försökt lista ut (bruksanvisningen är i det närmaste obefintlig) hur man slår på knapplåset (det lösta jag) och hur man väljer en låt man lagt in i mobilen som ringsignal (det löste jag inte).
I dag har jag haft en rock
som jag inte har på mig så ofta. Den har mycket som jag gillar, lagom lång, rakt skuren, raglanärmar 
och dessutom tillräckligt långa ärmar (för korta ärmar är ett återkommande problem när jag ska köpa rock). Felet med rocken är att den är för ljus i färgen, nästan mer vit än beige. På bussen in till Halmstad så slog det mig plötsligt – ”Jag färgar rocken lite mörkare!”
Sagt och gjort, när jag klivit av bussen gick jag raka vägen till Panduro och köpte textilfärg och fixeringssalt. Rocken är i en polyester/bomullsblandning och det är inte optimalt för färgning men jag testar i varje fall. Jag använder ju knappt rocken p.g.a färgen, så jag har inte så mycket att förlora. Rocken och kemikalierna snurrar i tvättmaskinen just nu. Jag återkommer med hur resultatet blev.
Rocken är från Östtyskland,
det är ju inte ett land som jag förknippar med snygga kläder, men jag tycker de lyckades väl med rocken. Jag vet inte vad det säger om min klädsmak att jag gillar östtysk design?
Även om rocken inte är ”vintage” (för mig är den termen förbehållen plagg av hög kvalité från märkesdesigners) så är den i varje fall retro.
Vi har fått hem åttaåringen från mormor och morfar nu, och skickat i väg femåringen. Jag och åttaåringen var på biblioteket idag för att låna nåt som jag ska läsa för honom på kvällarna. Valet föll på ”Hur man stjäl en potatis av Hicke Hiskelig Halvulk III”.
Det är en i serien om Hicke Hiskelig, och min fru (som hört en av dem som ljudbok tillsammans med barnen) säger att de ska vara kul även för vuxna.
