Stormen Egon var på riktigt. Det har inte blåst som under Gudrun eller Per men det har ändå blåst rejält. Vi har klarat oss från strömavbrott men internetuppkopplingen fungerade inte under några timmar.
Det började blåsa rejält under eftermiddagen i går och sen kulminerade det nån gång under natten. Om det ska storma så föredrar jag att det gör det på dagen. Jag blir orolig och har svårt att somna när jag ligger i sängen och känner hur det rister i hela huset samtidigt som jag hör hur takpannorna rör sig på taket.
När det gäller takpannorna så har de klarat sig förvånansvärt bra. Det är några stycken som lossnat men ingen som sitter särskilt högt upp (jag är höjdrädd) så det ska nog inte vara några svårigheter att sätta dit dem igen. Plåtarna på vedtraven är också i oordning men det 
behöver inte blåsa särskilt mycket för att de ska börja röra på sig.
Efter att ha gått en snabb runda på gården så bedömer jag att den ”skada”, orsakad av Egon, som kommer att vara jobbigast att åtgärda är de smutsiga fönstren. Det har blivit en tjock beläggning av salt och smuts på dem.
Jag var ner till Konsum och köpte lite mjölk i förmiddags och då passade jag på att ta en runda i Getinge för att se hur blött det var. Det var mycket vatten i Suseån men även om några åkrar var översvämmade så var det torrt i centrala Getinge.
I går eftermiddag så avslutade vi julen för den här gången genom att plocka ner julgransprydnaderna och elda upp granen
(genom att klippa den i bitar och eldade upp den i kakelugnen). Vi har nog aldrig haft en gran som barrat så mycket. Varje gång min fru klippte av en gren så lossnade de flesta barren och bildade ett ”moln” av barr runt grenen. Vi har nog aldrig heller haft en så bra fyrbent medhjälpare när vi tagit ner granen……
Min fru och jag har börjat runda av kvällarna (de gånger jag inte lägger mig vid 21) med en resa till 1930-talets Yorkshire. Resan möjliggörs av en dvd med säsong 1 av ”I vår herres hage”.
Är nån obekant med ”I vår herres hage” så kan jag berätta att det är en filmatisering (från 1978) av James Herriots bok med samma namn. Serien, och boken, handlar om Herriots tid som veterinär i en liten by i Yorkshire under 1930-talet. För mig är det en riktig ”feelgoodrulle” som ger en varm och nostalgisk bild av livet på landet under en tid när alla klädde sig med stil (även om det fladdrar betänkligt om byxbenen på Herriot och de andra karaktärerna)
Som jag nämnde i inledningen så har internet legat nere i dag. Jag känner mig lite isolerad när vi inte är uppkopplade här hemma. Jag har dock bibehållit mängden skärmtid genom att titta på den dokumentär om Savile Row som jag har nedladdad på datorn. På nåt sätt måste jag få loss en 40 000 tusen till en kostym (plus respengar) ……
Jag har dock inte bara suttit framför datorn, utöver den vanliga vardagsbestyren, så har jag hunnit träna (boxning) och sy lite på den väst jag börjat göra av en kavaj som var för liten för mig.
