Majblommor
Idag började försäljningen av majblommor och det är en stor händelse för äldsta sonen så 
direkt efter skolan så började han och några kompisar att cykla runt i byn och knacka dörr. Jag tror att den sociala biten (den pojken gillar verkligen att tjabba med folk) av säljandet är minst lika viktig som att han faktiskt kan tjäna några kronor på egen hand. När jag var ner och hämtade nioåringen på fritids i eftermiddags så ringde jag 11-åringen för att fråga om han och cykeln skulle ha skjuts hem men han sa att de skulle göra ett nytt försök i ett villaområde de besökt tidigare eftersom de räknade med att folk börjat komma hem från jobbet nu.
När jag och 9-åringen kom hem så stod det några grannungar på gårdsplanen och försökte sälja majblommor till vår inhyrning i stallet men jag övertalade henne att köpa av sonen lite senare i kväll istället. Grannarnas ungar var inte glada på mig!
Idag blev hustrun och jag lyckliga ägare till en Golf. 
Köpet blev ju bestämt i måndags men idag var hustrun ändå upp i Göteborgstrakten så hon passade på att skriva på alla papper och hämta ut bilen. Hon lämnade också ifrån sig min Ford, det är en bil vi inte kommer att sakna. När hon åkte i väg mot Göteborg så var jag faktiskt orolig att Fordhelvetet inte skulle hålla hela vägen upp men det gjorde den. Hustrun har inte kommit hem med vår nya bil ännu så jag har bara fotot från bilhandlarens annons att visa.
Nåt lite roligt, men kanske också oroande, hände när hustrun begav sig iväg mot bilaffären. Jag skjutsade ner henne till verkstan för Forden var där på ett sista depåstopp (byte till halvtaskiga sommardäck så att vi kunde behålla de braiga vinterdäcken som satt på, de passar nämligen till vår Passat). När hon hämtat ut Forden så lyfte jag över några extrafälgar från skuffen på Passaten till
bagaget på Forden och sen åkte vi åt var sitt håll. När jag kommit halvvägs hem så tyckte jag att det lät mycket i bilen, som att ett av fönstren i baksätet var nedvevade. När jag såg mig över axeln för att se vilket fönster som var öppet så insåg jag att jag glömt stänga bakluckan innan jag åkte från verkstan. Jag hade kört ett par kilometer med luckan helt öppen. Det förklarar varför folk i byn tittade på mig när jag körde hemåt. Jag får skylla på stress och kanske en släng av Alzheimers.
Jag rundar av med några bilder.
