Nioåringen var hängig innan lunch men jag övertalade honom att äta lite och dricka Proviva 
men det gjorde bara att han kräktes. Suck. Jag trodde att han var på väg att bli frisk och så började det igen. Tack och lov så var det bara en enda kräkningen idag. Den gör dock 
att han och brorsan får vara hemma en dag till från skolan.
Det känns lite som att jag är Bill Murray i ”Måndag hela veckan”, allt bara upprepar sig. Jag kommer aldrig tillbaka till min vardag, ungarnas sjukdomar bara avlöser varandra och innan barnen blev sjuka så var det jul- och nyårsröran som vände upp och ned på min vardag.
Trots att barnen varit hemma så har jag lyckats träna, i vårt gamla kök. Jag skuggboxades lite och sen körde jag några av fysövningarna som jag bloggat om tidigare. Jag körde inte så många repetitioner åt gången men jag körde tre omgångar på raken så jag blev rejält svett. Sen stretchade jag medan jag tittade på boxning på YouTube, bl.a. en sammanfattning av Floyd Mayweathers match mot Marcos Maidana från 2014. Det är en av få matcher där Mayweather fått ta emot rejäla smällar, fast han vann matchen trots det.
https://www.youtube.com/watch?v=QFxKZ7s39RM
Jag gillar inte Floyd Mayweather (dömd för kvinnomisshandel och med en allmänt stöddig attityd) men 
han var en fantastisk boxare. Återstår bara att se om han kan låta handskarna ligga kvar på hyllan eller om hans ego får tillbaka honom i ringen. Det lär ju i varje fall inte vara brist på pengar som tvingar fram en comeback. Han ska ha tjänat 700 miljoner dollar under karriären så han borde ha så att han klarar sig.
Träningen kändes väldigt bra men en sak som kändes ännu bättre var när jag 
gjorde nioåringen riktigt glad. Han är väldigt fascinerad av Amazonas och de indianer som fortfarande lever där. I julas gick det en dokumentär om en sån indianstam i Ecuador och när den gick så tänkte jag att den här skulle sonen se men sen har jag glömt bort den. Idag så dök programmet av nån anledning upp i huvudet på mig. Det fanns dessutom kvar på SVT Play (t.o.m. i morgon!) och sonen blev jätteglad när jag visade honom programmet.
Jag satte mig också ned och tittade på programmet. Det var väldigt intressant men också sorgligt, 
Waoranifolket lever på lånad tid. Olje- och timmerindustrin, reservat och skyddade områden till trots, kommer förmodligen ganska snart ha utplånat deras sätt att leva.
