Marstrand – upp som en raket och ner som en pannkaka
I går eftermiddag så kom vi hem från vår vistelse på Marstrand,
vi hade det bra och jag åker gärna dit igen men då får det bli ett annat hotell. Grand hotell Marstrand var charmigt men maten var ingen höjdare och sängarna kass. Vi höll oss dock inte bara på hotellet utan promenerade runt delar av ön under både på lördagen och söndagen. Det är en väldigt vacker skärgård i den delen av Bohuslän, inte riktigt lika fin som den i Finland där jag tillbringade somrarna som barn men ändå väldigt betagande.
När vi gick på klipporna så såg vi ett litet fågeldrama. Ett gäng skator trakasserade en falk, möjligen en tornfalk, riktigt rejält. De var efter falken hela tiden och den försökte flera gånger komma undan genom att landa antingen på en klippa eller i ett träd men skatorna var på den i ett.
Som framgår av titeln på dagens inlägg så var det nåt med Marstrandsbesöket som floppade och det var hemresan och hemkomsten. När vi var nästan hemma så stannade vi till i Falkenberg och klev ur
och låste bilen. När vi sen skulle låsa upp och kliva i igen så fungerade inte nyckeln! Vi körde hustruns Passat och den har elektroniska nycklar och när batterierna är slut så fungerar inte nyckeln. Det finns visserligen nån slags liten infälld mekanisk nyckel som man ska kunna lirka in i dörrhandtaget och låsa upp med men det hålet verkade igengrott med smuts (har aldrig använts tidigare). Tack och lov var vi inte så långt hemifrån så svärmor kunde köra ut en fungerande nyckel till oss. Fan för onödig elektronik i bilar!
Väl hemkomna så möttes vi av ett höproblem – de kvarvarande höbalarna i stallet var mögliga. Det fuktiga vädret, i kombination men hyfsat höga temperaturer, hade fått möglet att börja växa i balarna och de var så angripna att vi var tvungna att kassera alla. För att hästarna
skulle få nåt i magen i går kväll så lät vi dem gå ute i hagen till sent. I morse så släppte vi ut dem i den gräsrika hagen jag fick ordning på förra veckan. Under dagen har jag hämtat nytt hö så nu är det problemet löst. Jag blev dock rejält uppjagad i går och mådde riktigt dåligt under kvällen. Höhämtningen idag har inte heller gått obemärkt förbi men trots att jag var stressad så lyckades jag ändå backa in släpet genom den lilla logporten när jag var klar. Bra gjort av mig!
Det är synd att avslutningen på Marstrandsbesöket blev trist och att den här veckan börjat strängt. Jag tror tyvärr att jag har en tuff vecka framför mig och jag hade behövt en bra start på den. Det jag tror kommer bli besvärligt är bl.a. att jag kommer få dra ett större lass än vanligt här hemma. Hustrun håller på med en avslutande rapportskrivning till ett stort projekt och kommer att behöva jobba över varenda kväll i veckan. Jag har själv jobbat mycket med redovisning av projekt och rapportskrivning så jag vet hur lång tid det där sista arbetet tar. Man tycker man har ordning på allt och så hittar man nån liten grej som drar igång en kedjereaktion av ändringar. Att knyta ihop en rapport för ett stort projekt är verkligen inte gjort i en handvändning.
Jag avslutar med lite blandade bilder. De två första visar spindlar som verkade slåss om ett fångat byte. Den tunnare, mer genomskinliga, av spindlarna gick segrande ur striden. Resten av bilderna är nog självförklarande.
