Mike Leigh
Hittills har hustrun och jag inte gjort så mycket av vår barnfria tid, eller så är det just det vi gjort när 
vi bara tagit det lugnt. Vi har inte kommit iväg in till Halmstad på bio eller middag ännu men vi har ätit gott här hemma och sett på film. I går såg vi ”Snön på Kilimanjaro” och idag har vi börjat se nåt med Julia Roberts i huvudrollen. ”Snön….” hade fått en massa plus och getingar och gud vet vad men jag tyckte inte att den var så bra. Jag borde ha blivit misstänksam när det i recensionscitaten både stod att det 
var en feelgoodfilm och att den påminde om Mike Leigh. I min värld så är de två egenskaperna inkompatibla, Mike Leigh gör bra film men det är banne mig inga feelgood-rullar han skapar.
Vi har också hunnit promenera en hel del tillsammans med Betty. Igår var det grått och disigt och då höll vi oss i skogen hemmavid men idag sken solen och då gick vi en längre sväng på vägarna häromkring. Det går ganska bra att promenera med Betty, initialt ligger hon på och drar i kopplet men efter en stund så lugnar hon ner sig. Nedan finns tre bilder från dagens promenad. Den tredje bilden visar var jag brukar höra lärkan första gången varje år. Det dröjer nog lite innan jag hör den eftersom den brukar dyka upp först i februari men jag vet att enstaka lärkor kan hitta hit mycket tidigare än så om vädret är gynnsamt.
Vi har ju haft Betty några veckor nu och vi börjar lära oss hennes små egenheter. En sån är att när hon blir extra glad för nåt, t.ex. när nån kommer hem, så går hon iväg och hämtar en leksak som hon sen vill att man ska försöka ta ifrån henne. Det är ingen kamplek utan hon vill bara vika undan från en 
när man sträcker sig efter leksaken. Det är en fånig liten lek men jag tycker den är charmig, fast den kanske hänger ihop med hennes busande när hon är lös – är hon glad då så viker hon undan precis när jag ska ta henne. Är det så det är så är ju leksaksleken ingen bra lek att leka.
