Min gamla kompis, 242:an
För några veckor sen bad tioåringen mig köpa en tweedkavaj åt honom, han hade provat en av mina och
gillade känslan trots att den satt som ett tält på honom. Givetvis ska grabben ha en kavaj men det är svårt att hitta tweedkavajer i barnstorlek. I fredags så hittade jag dock en som bara var lite för stor åt honom, till hösten kan han nog ha den utan att den är allt för tältlik. Då kommer han att överglänsa mig i sin tweedutstyrsel, sen tidigare har han en väst och en keps i materialet.
I fredags gjorde jag också ett försök att hitta en sista-minuten-present (typ en dvd eller en bok) till sjuåringen som fyllde åtta i går. Jag letade först på Kupan men där hittade jag bara kavajen till hans bror. Efter Kupan åkte jag till Emmaus. Där slog det slint i skallen på mig och det blev ”Köp! Köp! Köp!”. Köpfrenesin slutade med två filmer till sonen, fyra kavajer och en pullover till mig (kavajerna 
ska säljas vidare på Ragtime till hösten). Att jag ändå gick från Emmaus utan dåligt samvete för mitt intensiva köpande berodde på att jag betalat mer för sonens filmer än för mina kläder! De hade rea på rean och alla plaggen kostade fem kronor styck! Så för tjugo kronor fick jag fyra kavajer av märkena Corneliani, SIR och Oscar Jacobson. Det är såna här fynd som gör att jag tycker att de ordinarie priserna på Halmstads secondhandbutiker ofta framstår som dyra.
Sonen hade ett strålande väder på sin födelsedag men lika mycket som solen lös med sin närvaro lös internet med sin frånvaro. Det var först under eftermiddagen som vi fick en skakig kontakt med nätet. Jag börjar dock se slutet på internetstrulet (hoppas jag) eftersom de på onsdag ska komma och koppla in nån slags tjänstefördelare för fiberuppkopplingen. När det är gjort så tror jag att det enda som återstår är att vi skaffar ett fiberabonnemang och väntar på att Stadsnätet slår på fibern.
Utöver firandet av sonen i går så har helgen rullat på som vanligt med en blandning av att göra ingenting och att ta tag i sånt som blivit liggande. En sak som hustrun och jag gjorde var att dra fram fiberkabeln i källaren till den plats där tjänstefördelaren ska sitta. I går körde vi även en sväng med Pirana och idag har jag lagt en del tid på veden.
När jag röjde vindfällen efter stormen Gudrun så insåg jag hur praktiskt det är med två motorsågar när man jobbar i skogen. Fastnar man med den ena (lätt hänt när träden ligger i spänn) så kan man såga loss sågen med den andra. Efter Gudrun införskaffade jag därför en andra motorsåg, en Stihl, som snabbt blev mitt förstahandsval när det kom till sågandet. Det har inneburit att reservsågen, en Husqvarna 242, mest stått och samlat damm i ett av uthusen. I dag så plockade jag dock fram den och till min stora förvåning så gick den igång trots att den stått orörd i säkert tre år.
Den startade inte på första rycket, snarare på det 25:e men den startade. En bonus med att jag drog igång den var att jag fick såga med en såg med helt ny kedja, det gick som hejsan. Högen med bränne som jag ska såga upp hade krympt avsevärt när jag hade kört slut på min andra tank med sågen.
Annars så har det inte hänt så mycket här. Att hönsen värper väldigt varierande ägg och att jag har 
haft ett par tunga dagar (bättre idag) är väl bland det mest intressanta som hänt. Jo, en sak som inträffat är att jag hittat delar av gamla tidningar när jag mockat hos Pirana. Tidningarna kommer från det gamla rännet och har nog, tillsammans med boss, använts som isolering men av nån anledning så har delar av dem börjat ramla ner i Piranas box. Jag tror att tidningarna är från 40-talet eftersom det förekommer artiklar om hur man ska koka surrogatkaffe. Några bitar sönderrivet papper blir som ett titthål 70 år tillbaka i tiden!
Till sist två ”stilleben” – ett på min pipa av körsbärs- och päronträ och ett på snittytan på en ekstock jag kapade idag. Även om jag inte vetat att det var ek jag sågat i så hade jag känt det på lukten, ek ger ifrån sig en lite sur, vinägeraktig lukt när man sågar i den, förmodligen är det garvsyran man känner.
