Min mugg från Youghal
Idag har 14-åringen varit hemma med förkylningssymptom. Han har förmodligen fått lillebrors ”börja 
skolan”-förkylning men för att vara på den säkra sidan så är han covid-provtagen. Vi får se om hustrun och jag klarar oss eller om vi står näst i tur att bli förkylda.
För att muntra upp mig när jag mår dåligt så plockar jag ibland fram en irlandskarta på Google maps och så letar upp nåt ställe som jag skulle vilja besöka nästa gång jag är på den gröna ön (oklart när). Summerar man tiden det skulle ta att besöka all resmål på listan så inser man snart att mitt nästa besök riskerar att bli långvarigt – ”the wild atlantic way” (d.v.s. köra längs med hela öns västkust), Tuam, Strabane, Derry, Westport, Galway, Waterford, Kilkenny, Armagh, Antrimkusten, Drogheda, Youghal (uttalas yawl) och så förstås mina vänner i Cork.
Några av platserna har jag redan besökt, t.ex. Youghal i grevskapet Cork men det var ett kort besök som mest resulterade i en vilja att lära känna stan på riktigt. Den sista tiden har jag tänkt på 
Youghal ganska ofta eftersom jag börjat dricka mitt kaffe i en mugg som tillverkats där (krukmakeriet Jack O´Patsy). Muggen inköptes 2003 (andra sortering – hade inte råd med en felfri) men har stått oanvänd i många år men nyligen började jag av nån anledning att använda den igen.
När jag fyllde 50 för några år sen så åkte hustrun och jag till Uppsala för att fira med en av mina 
systrar. Väl i vår gamla studentstad så var vi förbi Fyrisbion (vår favvobio) och kikade på vad som gick. Hade jag inte varit trött och sliten så hade vi förmodligen sett filmen ”Knives out” (saknar en titel på svenska) som är ett äkta mysteriedrama. De senaste kvällarna har vi sett filmen här hemma och jag kan konstatera att om vi gått på bio i Uppsala så hade jag varit nöjd med filmen. Mycket underhållande och spännande.
Halvvägs in i filmen fegade jag dock ur och gick in på nätet och kollade hur det skulle sluta. Hustrun gjorde inte det men mot slutet av filmen så räknade hon, som en annan Sherlock Holmes, ut hur upplösningen skulle bil. Mycket imponerande!
Sen några år tillbaka har 12-åringen sagt att han vill prova att fiska. Jag har sagt att nån gång ska vi åka till Biskopstorps naturreservat och meta i Kroksjön men vi har aldrig kommit till ”nån gång”. I förra veckan så skulle sonen ha åkt på en friluftsdag med skolan där de skulle få testa fiske men sonen var tyvärr sjuk då. Det missade fisketillfället ökade på mitt dåliga samvete för att jag aldrig sett till att han fått prova på att meta så i eftermiddags överraskade jag honom med att föreslå att vi skulle bege oss 
till Biskopstorp. Han var entusiastisk och vi gick ut och gjorde ett metspö och grävde upp lite mask. När vi grävde efter mask i gödselstan så stötte vi även på stora (6-7 cm) vita larver. Jag visste inte vad det var men när jag googlade dem 
så fick jag fram att de förmodligen är blivande noshornsbaggar, en sorts skalbagge som lite ser ut som en triceratops (fast med bara ett horn). Jag levde i okunnighet om att vi hade såna skalbaggar här men de är tydligen nattaktiva så de är lätta att missa.
Väl i Biskopstorp så fick vi ordning på grejorna
och började meta. Sen hände mycket lite….. Nåt käkade upp masken för oss vid ett par tillfällen men några riktiga napp blev det inte. Det blev dock en trevlig utflykt i ett stilla och vackert Biskopstorp (vyerna nedan är klickbara).
