Det vill sig verkligen inte med löpningen för mig just nu. Jag har haft en bäckenskada i flera veckor, den har inte hindrat men väl hämmat min löpning, och nu har jag fått en muskelinflammation i vänstra skinkan som helt omöjliggör springandet. Det är faktiskt så illa att jag knappt kan promenera med hundarna (tack och lov går 
det bra att cykla på träningscykeln – det dämpar faktiskt smärtan lite). Problemet kom efter vedarbetet i söndags men trots smärta så sprang jag ett pass och efter det blev det riktigt illa. Jag gick och hade ont i några dagar men igår var jag till sjukgymnasten i Getinge och fick ett träningsprogram. Jag kombinerar det med 
en intensiv egenbehandling bestående av träningscykling (två gånger per dag), TENS, värme med riskudde och Naproxen (som är antiinflammatoriskt). Förhoppningsvis ska det hjälpa.
Apropå Naproxen så ställdes jag inför ett moraliskt dilemma när jag skulle köpa det. 
Jag åkte ner till apoteket i byn men ryggade tillbaka när jag såg att det kostade 93 kronor för 20 tabletter eftersom jag vet att den inte alls kostar så mycket på nätapoteken. Jag vill verkligen stödja vårt fysiska apotek för det är väldigt viktigt för samhället att det finns men när prisskillnaden är 70 kronor för en ask smärtstillande (och frakten är gratis på nätet…) 
så lät jag snålheten styra. Jag passade på att beställa Ibuprofen och Paracetamol också eftersom även de var mycket billigare, inte lika stor skillnad som Naproxen men ändå betydande.
Hustrun åker till USA på en tjänsteresa i helgen och inför den bad hon mig lägga upp ett par byxor som skulle med. Jag gjorde det och när jag ändå hade symaskinen framme så gav jag mig på 
att länga ärmarna på en kavaj jag köpte på Kupan förra veckan (den med så snygg mönsterpassning om ni minns). Det mesta av längningen har gått bra men när jag skulle fästa ärmfodret igen klantade jag mig utan att först märka det. Jag satt därför och sydde för hand i en timme för att sen vara tvungen att sprätta upp allt igen. Hade det varit nån annan aktivitet än sömnad så hade jag fått ett sammanbrott men av nån anledning tar jag lätt på den här sortens misstag när jag syr.
Apropå kavajer från förra veckan – samtidigt som jag köpte kavajen jag nu jobbar med så köpte jag 
en superfin italiensk kavaj gjord av Canali. Inne i kavajen sitter ett märke med texten ”Breisacher, Neuchâtel” och jag har trott att det var väveriet som gjort tyget. Jag har visserligen inte hört talas om några framstående ylleväverier från Schweiz men jag har ju inte 
stenkoll på Europas väverier… När jag googlade runt lite i jakt på info om tillverkaren så visade det sig att det är en klädbutik, inte ett väveri. Kavajen är alltså gjord för en butik i Schweiz och sedan såld där och så har den på nåt sätt hamnat i Halmstad. Undra om den kom raka vägen hit eller om den rest runt mer?
