Novembermörker
Jag lyckas inte se färdigt ”Dogma”. I morse trodde jag att jag skulle kunna se den kvarvarande timmen av filmen eftersom jag fick lite tid över när jag ställde in skrivarcirkeln för ett besök på vårdcentralen i Getinge. På vårdcentralen så träffade jag en läkare angående mina bihålor
som fortfarande är svullna efter förkylningen för tre veckor sen. Läkarbesöket gav inget, jag ska bara fortsätta med kortisonsprejen (som jag hållit på med i drygt en vecka) och hoppas att den hjälper så småningom.
Även om jag fick lite tid till ”Dogma” innan läkarbesöket så hann jag inte se klart filmen. Telefonen ringde och distraherade mig. På torsdag förmiddag ska jag var hemma på förmiddagen igen (sotaren ska göra en säkerhetskontroll av kakelugnen och vedpannan) och då hoppas jag att jag ska kunna lägga filmen till handlingarna.
Av det jag sett av ”Dogma” hittills så har inledningen varit bäst. Där presenterades ett fräckt uppslag med en rapp dialog men sen har filmen tyvärr blivit rörig. Bitvis har det också varit lite B-filmskänsla i den (inte på det positiva sättet).
Min terapeut har tittat igenom min journal för de senaste åren och noterat att det här är fjärde året på raken som jag mår extra dåligt i november. Hon har därför föreslagit att jag ska testa ljusterapi
och jag har sagt att jag är beredd att prova. Hon har bokat in mig på en första behandling nästa måndag. Jag vet inga detaljer förutom att jag ska vara på sjukhuset klockan sju på morgonen.
Jag är egentligen skeptisk till ljusterapi (flum?) men min terapeut säger att det kan vara en bra behandling som är värd en chans. Jag litar på henne så jag kommer att vara på plats på måndag morgon (hur man nu ska bli piggare av att tvingas upp i ottan).
Förutom ljusterapin så är det även bestämt att jag ska öka dosen Cipralex också. Det innebär ju att vi behandlingsmässigt gör två förändringar samtidigt, så om jag börjar må bättre är det svårt att veta vad det var som hade effekt. Som det känns nu så vill jag dock inte avvakta och se om ljusterapin ger nåt eller inte. Jag vill ha en förbättring omedelbart, helst i går.
Nåt som inte har varit särskilt ljust är vädret idag – det har varit ett riktigt skitväder med det där deprimerande novembermörkret. Det enda bra med dagens vädret är att jag fått testa ett av mina nygamla paraplyer.
Det har fungerat utmärkt och det var riktigt rogivande att gå under det och höra regndropparnas smatter mot textilen.
När jag klev omkring i vattenpölarna idag så hade jag ett par snygga bruna kängor på fötterna.
Det är ett par kängor som jag ofta glömmer bort att jag har och det är lite synd eftersom de är både snygga, praktiska och sköna. Så vitt jag kan bedöma är de välgjorda men jag kan inte lista ut vem som tillverkat dem. De är märkta med ”Rotschild” på insidan men den enda koppling mellan skor och ”Rotschild” som jag lyckats googla fram är att några skotillverkare (bl.a. två välrenommerade brittiska firmor) har modeller som heter ”Rotschild”. De skorna liknar dock inte mina kängor.
Det spelar ju ingen praktisk roll om kängorna är gjorda av Loake, Gaziano & Girling eller Nilson så länge de fungerar bra för mig. Ett par skors, eller ett plaggs, bakgrund är dock en av alla de där små skärvorna av onödigt vetande som jag tycker om att samla på.
