Nu är de äntligen igång!

Förra onsdagen var riktigt jobbig för mig och jag var rädd att onsdagen även denna veckan skulle bli en pärs men det ordnade sig, trots att det såg mörkt ut ett tag. Jag vet att jag har nämnt det tidigare men att göra saker, även småsaker, som inte ingår i min dagliga rutin stressar upp mig rejält och i går skulle jag in till Trafikverket i Halmstad för att förnya mitt körkort. Allt gick bra, oerhört smidigt med deras fotoautomater, och jag var därifrån på mindre än tio minuter men när jag gick därifrån så kände jag att jag hade spänt mig inför besöket. Jättelarvigt men tyvärr så funkar jag så just nu.

När jag ändå var i Halmstad så svängde jag inom Röda Korset/Kupan men jag gjorde inga fynd. Jag kom hem från Halmstad samtidigt som äldsta sonen kom från skolan och när han fikat lite så åkte vi iväg och hämtade lillebror och sen vidare till deras bowling. Båda killarna bowlar på onsdagarna men tyvärr tycker jag att det är skitjobbigt att vara med och titta när de tränar. Det jobbiga ligger bland annat i att jag inte vet hur jag ska förhålla mig som förälder, ska jag lägga mig i och komma med goda råd eller ska jag bara sitta tyst? De får inte särskilt mycket råd av den ”tränare” som är där (han håller bara koll på ungarna och fixar maskinerna när de hänger sig) så det har blivit att jag är väldigt aktiv som förälder, mycket goda råd och synpunkter (kring mina barn). Egentligen är inte problemet att jag agerar tränare utan att jag inte har så mycket tålamod när pojkarna inte lyckas följa mina råd. När jag var boxningstränare så hade jag hur mycket tålamod som helst men bara för att det är mina egna ungar så blir jag alldeles för engagerad och otålig. Jag mår inte bra av det men framförallt så blir ungarna stressade av mitt humör. När jag ”sitter på händerna”, och inget säger, så frågar de dock efter råd så om jag är där har jag lite svårt att inte bli involverad. Förra onsdagen var en träning med mycket ”engagemang” och starka känslor hos både mig och pojkarna och det var det som gjorde att jag däckade helt efter träningen (gick och la mig när vi kom hem). Vis av skadan så gjorde jag mig några ärenden på byn medan killarna bowlade så att jag skulle missa större delen av träningen. Det lilla av träningen som jag bevittnade såg alldeles utmärkt ut – igår gjorde de det jag bad dem göra förra onsdagen!

Om nån undrar över mina kvalifikationer att agera bowlingtränare så kan jag bara säga som det är – de är små. Jag växte upp med en morbror och moster som bowlade på elitnivå och de har lärt mig grunderna, ansatsen och hur man justerar den för att få klotet dit man vill. Jag har bowlat lite och mitt pers på en serie ligger strax över 200 poäng så jag är inte fullkomligt tappad bakom en vagn när det gäller sporten. Jag kan dock inget om underlaget och hur olika oljor eller ”banprofiler” påverkar spelet.

Tillbaka till min stressiga onsdag. Efter bowlingen var det dags att hämta hö, inte särskilt komplicerat men släpet ska plockas fram från logen och det är alltid lite ”mickel” innan vi kommer iväg. Hämtningen gick bra men tömningen av släpet fick anstå tills idag. När jag kom in efter att vi kommit hem med höet, och jag tänt i pannan och fodrat fåren, så kände jag att jag helst av allt bara ville gå och lägga mig men jag bestämde mig för att stanna uppe tills efter kvällsmaten. När vi ätit så kände jag mig fortfarande sliten men istället för att lägga mig så gick jag ut och satte mig med pipan så fort ungarna kommit i säng. Jag satte mig inte på ”kontoret” utan jag gick bort till vedbacken och gjorde upp en eld som jag satte mig vid. Så fort som pipan var tänd och kaffepannan stod på brasan så kände jag hur stressen liksom rann av mig. Brasan fick bli lite större än vanligt igår eftersom det var rätt kyligt och jag behövde hjälp att hålla värmen.

Både i går och idag har det snöat lite (med betoning på lite) när jag gått min runda men det har i varje fall kommit tillräckligt för att vägarna ska se vintriga ut. Dagens stora händelse är dock inte att det kommit några snöflingor utan att byggarna äntligen har dykt upp! De ägnade dagen åt att bygga ställning, plasta golvet på vinden och att såga till material. Det är så skönt att renoveringen kommit igång. Trots att byggarna är ett par månader sena så hade vi inte fått ut allt från vinden när de kom. ”V Gurra” hängde kvar på sin krok (han hängde där när vi flyttade in) och så stod (och står) där ett stort skåp. Jag vet inte hur vi ska få ut skåpet utan att såga det i bitar men hustrun säger att det går att lyfta ut det. I helgen ska vi göra ett försök men jag tror att det slutar med att jag får hämta motorsågen.

Följ och gilla: