Oväntad hjälp med ett dåligt samvete
Länge kändes det som att jag skulle klara hösten utan att behöva ta hjälp av den psykiatriska slutenvården. Det gick inte, den senaste veckan har det börjat bli tufft för mig och idag så ringde jag 
avdelning 19. Det är där jag brukar ligga och där har jag s.k. ”Öppen retur” d.v.s. i mån av plats så kan jag lägga in mig själv i fem dagar. I dag bad jag om att få komma på torsdag och stanna till på måndag nästa vecka. Jag trodde egentligen inte att de skulle ha plats men det hade de, på torsdag vid 10 så ska jag inställa mig på sjukhuset.
Just nu känns det både skönt och jobbigt att bli inlagd. Jobbigt för att jag lämnar hustrun ensam med barnen och gården och skönt för att jag tror att jag behöver lugn och ro för att orka tillbringa julen med familjen. Vi ska inte ha något stort julfirande men mina svärföräldrar kommer hit och jag vet av erfarenhet att även små tillställningar kan stressa och pressa mig rejält.
Jag har dock fått lite hjälp med mitt dåliga samvete från oväntat håll. Hela sommaren så har jag haft skuldkänslor för att jag inte röjt bort ett rejält björnbärsbuskage i kanten på en av våra hagar. Det har varit ett av många ”borden” som legat och skavt i mig. Förra veckan fick vi dock besked att E.ON ska gräva ner elledningarna här omkring och att de då tänker lägga ledningar precis i den vägkanten, d.v.s. de kommer att gräva bort buskarna. Tack för det E.ON!
Idag har det varit strålande väder men jag har inte lyckats vara ute särskilt mycket. Det blev en kort 
sväng bort och fotografera björnbärsbuskarna men sen har det inte blivit nån frisk luft. Jag hade tänkt att springa en sväng men jag var så stressad så jag inte orkade ta tag i det. Jag har dock gett mig på att skura duschen. Det är inte en aktivitet som jag brukar ägna mig åt, det är nog första gången jag skurar duschen sen vi flyttade hit 2003. Därmed inte sagt att det är första gången som duschen skuras sen dess men det har alltid varit min äkta hälft som stått för skurandet.
För att ingen felaktigt ska förledas att tro att jag spontant tagit ett större ansvar för hemmasysslorna så måste jag tyvärr erkänna att jag inte hade gett mig på att skura duschen om inte hustrun påpekat obalansen i duschskurandet (och dessutom påmint mig om det).
